Etableringsreformen

Senast ändrad 11 October 2016

Etableringsreformen infördes den 1 december 2010 och syftar till att underlätta nyanländas etablering i Sverige.

Den 1 december 2010 trädde lagen (2010:197) om etableringsinsatser i kraft. I och med den nya lagen övertog Arbetsförmedlingen det samordnande ansvaret för nyanlända från kommunerna i den så kallade etableringsreformen. Syftet med etableringsreformen är att påskynda och underlätta nyanländas etablering i arbetslivet.1 I slutet av 2014 hade 38 770 en pågående etableringsplan och 4 263 medverkade till att upprätta en etableringsplan eller väntade på att bli kommunmottagna. Etableringsreformen omfattade därmed totalt 43 033 personer 2014. Av dessa var 44 procent kvinnor och 56 procent män.2

Etableringsplanen ska underlätta för nyanlända

Etableringsreformen omfattar nyanlända i arbetsför ålder (20-64 år) samt nyanlända i åldern 18-19 år utan föräldrar i Sverige med uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande. Lagen omfattar även anhörig som ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att personen som han eller hon har anknytning till togs emot i en kommun.

Etableringsplanen ska underlätta samarbetet mellan olika myndigheter och underlätta processen för den nyanlände med att hitta arbete, bostad, barnomsorg, utbildning och försörjning.

Efter att den nyanlände beviljats uppehållstillstånd ska Arbetsförmedlingen träda in så fort som möjligt för att hålla etableringssamtal. En etableringsplan (EPA) ska därmed utarbetas efter den nyanländes specifika egenskaper och preferenser. Etableringsplanen ska vara upprättad inom två månader från det datum då personen erhållit uppehållstillstånd, och i regel vara på heltid motsvarande 40 timmar per vecka. Vidare skall den omfatta högst 24 månader, innehålla svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering, arbetsförberedande aktiviteter och/eller arbetsmarknadspolitiska program.