![]() |
|
|
Hem > Arbetsmarknad > Företagande
FöretagandeDet är något fler invandrare bland de förvärvsarbetande som är företagare jämfört med inrikes födda. Invandrares företagande bidrar ofta till utveckling och tillväxt. De anställer också fler än företagare med svensk bakgrund. Utrikes födda har däremot svårare att få finansiering än inrikes födda. Andelen företagare bland förvärvsarbetande är något högre bland utrikes än inrikes födda. Bland de förvärvsarbetande inrikes födda var 8,7 % företagare 2008, medan motsvarande siffra för utrikes födda var 9,7 %. Högst är andelen företagare bland de som är födda i ett annat EU-land (exklusive Norden), där 11,1 % är företagare. En kartläggning av företagande bland personer med utländsk bakgrund (definierat som en person med två utrikes födda föräldrar) från 2010 visar att dessa personer 2006 stod för 35 miljarder kronor av BNP, att det omsatte runt 110 miljarder och att de gjorde en vinst på 2,5 miljarder. Störst betydelse har företagare med utländsk bakgrund i storstadsregionerna - där är fler personer med utländsk bakgrund företagare jämfört den totala andelen företagare. För övriga landet gäller det motsatta förhållandet. Företag drivna av personer med utländsk bakgrund hade större personalomsättning och sysselsatte fler per år. Varje egenföretagare med utländsk bakgrund sysselsatte i genomsnitt 2,13 personer, jämfört med 1,65 personer per egenföretagare med svensk bakgrund. Omsättningen och lönerna bland företag som drivs av personer med utländsk balgrund är något lägre än för de som drivs av personer med svensk bakgrund. Företagandet skiljer sig åt mellan olika grupper av personer med utländsk bakgrund. Forskarna bakom kartläggningen från 2010 har beräknat oddsen för olika urpsrungsgrupper att vara företagare jämfört med personer med svensk bakgrund. En oddskvot över 1 betyder att man har högre sannolikhet att vara företagare än en person med svensk bakgrund. En oddskvot lägre än 1 betyder följaktligen är sannolikheten är lägre än för en person med svensk bakgrund. Framförallt personer med bakgrund i Libanon, Syrien och Turkiet utmärker sig för att ha väldigt höga odds för att bli företagare - 5 till 6 gånger högre bland män och 3 till 4 gånger högre odds bland kvinnorna. Kommentar: 1=referenskategorin män respektive kvinnor med svensk bakgrund. Tabellen baseras på multinomial regressionsanalys. Tidigare har forskningen fokuserat på kulturella och etniska faktorer runt invandrares företagande, som till exempel fördelen med att ingå i ett etniskt/kulturellt nätverk. På senare tid har man dock tonat ned denna aspekt och istället hållit fram strukturella och ekonomiska faktorer som påverkar invandrares företagande. Inrikes och utrikes föddas företagande skiljer sig inte så mycket åt som man tidigare trott. Dessutom skiljer det sig ofta mer åt mellan olika grupper av ursprungsländer än mellan inrikes och utrikes födda. I vissa områden och branscher kan så kallade etniska nätverk dock spela en roll, då det finns områden där en hög andel av samtliga företagare har bakgrund i samma land (annat än Sverige). I en studie från 2009 om invandrares företagande i Skåne har man tagit ett bredare grepp om företagande och inkluderat även de som är både anställda och företagare samtidigt samt de som arbetar som operativa företagsledare. Forskarna har kommit fram till att utrikes födda företagare har högre företagsandelar än inrikes födda företagare i vitaliserande verksamheter, vilka är av stor vikt för regionens tillväxt. Tidigare har man trott att invandrare mest driver efterfrågandrivna företag som restauranger och städbolag. De gör de förvisso också i något större utsträckning än inrikes födda, men även dessa företag kan vara vitaliserande, alltså bidra till att fler företag startas och nya produkter och marknader utvecklas. Invandrare som kanske har andra perspektiv och kunskaper med sig spelar en viktig roll i att utveckla företag som inte nödvändigtvis är högteknologiska, men som kan förnyas och växa genom att till exempel sortiment och kundkrets ändras. Invandrare som driver företag är mer inriktade mot en internationell marknad än inrikes födda, som till större del riktar sig till en nationell marknad. En skillnad mellan utrikes och inrikes födda företagare ter sig vara att utrikes födda är mer positivt inställda till att växa och framförallt att anställa. De har dock svårare att finna finansiering, att kunna låna pengar, till sitt företag, framförallt småföretag. Utlandsfödda företagare har också oftare än inrikes födda företagare svårt att få tillgång till rådgivning och information om hur de ska kunna utveckla sitt företag. Sammantaget gör detta att tillväxtpotentialen bland många företag som drivs av invandrare inte tas till vara samt att konkurrensvillkoren för inrikes och utrikes födda företagare blir ojämlika. Unga personer födda utomlands är mer positivt inställda till att starta eget än inrikes födda unga. 2006 svarade 40 % av de unga utrikes födda och 33 % av de unga inrikes födda att de hellre var företagare än anställda. En tendens är att i de kommuner där invandrare i lägre utsträckning är förvärvsarbetande är en högre andel av dessa företagare. 11,7 % av de förvärvsarbetande invandrarna födda utanför EU/EFTA är företagare i kommuner där enbart 49 % av de utrikes födda är sysselsatta. Det har också visat sig att utrikes födda företagare är mer känsliga för lokala ekonomiska förhållanden. När den lokala ekonomin försämras lämnar inrikes födda oftare sitt egenföretagande och går till anställning än till arbetslöshet. För utrikes födda gäller det omvända – de lämnar oftare sitt egenföretagande till arbetslöshet än till anställning. Dock bör man inte överdriva bilden av att invandrare enbart startar företag därför att de saknar alternativ - de flesta av nyföretagare går från tidigare anställning även bland utlandsfödda. I en studie från 2005 angav 19 % av de utrikes födda nyföretagarna att arbetslöshet var anledningen till att de valde att starta företag. Motsvarande siffra för inrikes födda var 11 %.
Referenser: Klinthäll, M. och Urban, S. (2010), ‘Kartläggning av företagande bland personer med utländsk bakgrund i Sverige’ i Möjligheternas marknad: en antologi om företagare med utländsk bakgrund, Tillväxtverket (pdf) (Diagram s. 116) Hojem, P. (2010), ‘Svenska kommuners behov av invandring’, FORES Policy Paper 2010:2 (pdf) Persson, M. (2008), ’Pushed or Pulled to Self-Employment?’, Population Economics 110 Bevelander, P., Broomé, P., Dahlstedt, I. och Schölin, T. (2009), ‘Företagare i Skåne - Kartläggning och analys av inrikes och utrikes födda företagare’, Current Themes in IMER Research (pdf) Populärversion (pdf) NUTEK (2007), ‘Invandrares företagande. En studie av utlandsfödda företagare i Sverige’, R 2007:22 (Diagram s. 75) (pdf) Webbadress till den här sidan: |
|
||||||||||
| FORES 2012 - Återanvända webbsidan? | ||||||||||||