Religionsfrihet

Religionsfriheten innebär att alla har rätt att utöva sin religion utan att bli förhindrad.

Religionsfriheten är reglerad i Regeringsformen som är en del av Sveriges grundlag. Den lyder: “frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.” I Sverige blev religionsfrihet lag 1951.

Religionsfriheten är både en positiv och en negativ rättighet, vilket innebär att individen har rätt till att utöva religion, men även rätt från att bli förhindrad att utöva sin religion på grund av andras religionsutövande.

Svenskars attityder till religionsfrihet har blivit något mer negativ sedan första mätningen 1993. En minoritet, 37 %, instämde helt eller i stort sett 2007 med påståendet “Invandrarna i Sverige skall fritt få utöva sin religion här”. Förklaringar till detta kan enligt forskare vara att religionsfrihet och yttrandefrihet kommit att uppfattas som i viss mån konkurrerande. Det kan också bero på en negativ bild av islam.

Kommentar: Andel som svarat att de instämmer helt eller i stort sett i påståendet.

Full storlek

Referenser:

Regeringsformen

Roth, H. I. (2005), Mångkulturalismens utmaningar, Lund: Studentlitteratur

Demker, M. (2008), ‘Lågsamma föskjutningar inom stabila ramar’, i Holmberg, S. och Weibull, L. (red.) Skilda världar, SOM bokserien nr. 44 (pdf) (Diagram s. 195)

Webbadress till den här sidan:
http://www.migrationsinfo.se/demografi/religionstillhorighet/religionsfrihet/