Lagrådets svar på regeringens förslag om ID-kontroller

Den 4 december bad regeringen om Lagrådets yttrande över ”förslag till lag om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet”.

Regeringens ”förslag till lag om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet”¹

Kritiken kan sammanfattas i ett antal punkter:

• Lagrådet menar att förslaget inte kommer att visa sig ändamålsenligt för att möta dagens utmaningar, om man samtidigt vill värna asylrätten. Lagrådet menar att saken hade förtjänat en grundlig analys.
• Förslaget bygger på ett otillfredsställande beredningsunderlag. Lagrådet menar att det är ”synnerligen allvarligt” eftersom en så ingripande lagstiftning bör införas först efter en ordentlig utredning. Det vanliga vid större lagändringar är att regeringen tillsätter en offentlig utredning som arbetar i ett eller flera år med att ta fram förslag. Även mindre lagändringar, där förslagen ibland tas fram internt i Regeringskansliet, brukar stötas och blötas i flera månader innan de skickas ut på remiss.
• Remisstiden var alldeles för kort, tre dagar i stället för som brukligt tre månader. Därefter gick förslaget till Lagrådet två dagar senare, och Lagrådet svarade fyra dagar senare. Flera av remissinstanserna hann inte formulera något skriftligt svar, utan fick yttra sig muntligt i telefonsamtal med anonyma tjänstemän i Näringsdepartementet.
• Mycket få myndigheter och organisationer fick erbjudande att uttala sig. Bland annat saknades Svensk Kollektivtrafik, som organiserar lokal och regional kollektivtrafik, som remissinstans.
• Lagrådet invänder inte mot att regeringen skriver att asylsystemet, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten är överbelastade. Men detta innebär inte nödvändigtvis att det har uppkommit en allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, vilket är vad som enligt lagförslaget krävs för att kräva ID eller stänga vägar och järnvägar. Det är egentligen inte en invändning mot lagen i sig, snarare en invändning mot att regeringen har tänkt använda sig av möjligheten att kräva ID så fort som det är praktiskt genomförbart.
• Lagrådet menar att möjligheten för regeringen att stänga vägar och järnvägar som utgör förbindelse med annan stat är onödigt långtgående. Det väsentliga i det här fallet är Öresundsbron, och därför bör lagen begränsas till det.
• Lagrådet menar att om regeringen går vidare med lagstiftningen och fattar beslut om att använda den, så kan det finnas en möjlighet att ansöka om rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen, för att pröva om det verkligen föreligger en sådan fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som nämns i lagen. Lagrådet skriver att en sådan rätt att få beslutet prövat ”i vart fall” framstår som uppenbar för Öresundsbrokonsortiet om regeringen stänger av Öresundsbron. Om det görs en ansökan om rättsprövning kan Högsta förvaltningsdomstolen bestämma att regeringens beslut tills vidare inte ska gälla.

Tåg- och bussbolagen kan ansöka om rättsprövning

Regeringen valde ändå att gå vidare med en proposition till riksdagen, där den största ändringen var att möjligheten att stänga vägar och järnvägar hade tagits bort. De övergripande invändningarna mot den snabba beredningen och remissen bemöts med att det finns utrymme att förkorta beredningstiden avsevärt i en krissituation.²

Formuleringen ”i vart fall” i punkt 7 innebär att Lagrådet inte har uteslutit att de tåg- och bussbolag som påverkas av ID-kraven kan ansöka om rättsprövning. I så fall blir det upp till Högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet, och den består av delvis samma personer som Lagrådet.