Reformen av EU:s asylsystem

Senast ändrad 5 February 2019

Inom EU pågår en reform av det gemensamma europeiska asylsystemet, Common European Asylum System (CEAS). Detta efter att ökningen av flyktingar till Europa 2015 synliggjorde svagheter i det nuvarande systemet.

Syftet med reformen är att göra systemet effektivare och mer hållbart för migrationstryck, ge lämpligt stöd till de medlemsländer som tar emot det största antalet flyktingar samt undanröja sekundära förflyttningar inom EU.1 Sekundära förflyttningar är när migranter lämnar inreselandet utan att lämna in en asylansökan och reser vidare till en annan medlemsstat för att söka asyl.

Reformpaketets sju lagförslag

I maj–juli 2016 lade EU-kommissionen fram två reformpaket med sju lagförslag i syfte att reformera EU:s asylsystem och skapa fler lagliga och säkra vägar till Europa. De sju lagförslagen är:

Omvandling av skyddsgrundsdirektivet till förordning

Skyddsgrundsdirektivet reglerar minimiregler för vem som är flykting eller skyddsbehövande i EU. Genom att omvandla det till en förordning blir reglerna identiska i alla EU-länder och blir en del av den nationella lagstiftningen direkt. Syftet med förslaget är att öka harmoniseringen mellan medlemsländernas bedömning av asylskäl genom att slå fast gemensamma skyddsgrunder.2

Reformerat mottagandedirektiv

Reformen av mottagandedirektivet syftar till att säkerställa mer harmoniserade mottagandevillkor för asylsökande i EU och därmed minska incitamenten att resa till specifika medlemsländer. Genom att fastställa miniminormer för mottagandet i EU-länderna ska sökande få en värdig behandling i alla medlemsländer. Till exempel ska asylsökande ha tillgång till hälso- och sjukvård. Utkastet innehåller ett förslag om att asylsökande som har tillräckliga medel kan krävas att bidra till kostnaderna för sitt mottagande. Reformen syftar även till att stärka integrationen genom att asylsökande tidigare ska erbjudas tillträde till arbetsmarknaden.3

EU-regler för vidarebosättning

Mot bakgrund av migranters farliga resor över Medelhavet har EU-kommissionen föreslagit en EU-ram för vidarebosättning. Vidarebosättning är ett annat begrepp för kvotflyktingmottagande. Det innebär att flyktingar som befinner sig utanför EU väljs ut och erbjuds uppehållstillstånd i ett EU-land efter bestämda kvoter. Syftet är att skapa säkra och lagliga vägar till Europa, avlasta tredjeländer som tar emot ett stort antal asylsökande och utforma gemensamma EU-regler för vidarebosättning.4

Ändring av Eurodac

Eurodac är en databas över fingeravtryck från alla asylsökande över 14 år i EU:s medlemsländer och övriga länder som är anslutna till Dublinförordningen. Databasen syftar till att effektivisera Dublinförordningens tillämpning. 5 Förslaget syftar till att förenkla kontroll av illegal invandring och underlätta återanvändande. Enligt förslaget ska Eurodacförordningens användningsområde utvidgas och göra det möjligt att lagra fler personuppgifter. Bland annat ska det vara möjligt att lagra information om tredjelandsmedborgare och statslösa som inte söker asyl men vistas utan tillstånd i EU.6

Inrättande av en EU-asylbyrå

Syftet är att underlätta och förbättra genomförandet av EU:s asylsystem. Asylbyrån ska ersätta Europeiska byrån för stöd till asylfrågor (EASO). Byrån ska bland annat ges nödvändiga medel och mandat för att hjälpa medlemsländerna i krissituationer.7

Omvandling av asylprocedurdirektivet till förordning

Asylprocedurdirektivet föreslås att göras om till en förordning. Syftet är att skapa en mer likartad process i handläggningen av asylärenden mellan EU:s medlemsstater. Detta genom att förenkla, förtydliga och förkorta asylprocessen samt harmonisera kriterierna för vilka länder utanför EU som anses vara “säkra” för migranter att återvända till. Harmoniseringen av asylprocessen ska minska incitamenten för asylsökande att försöka ta sig till specifika medlemsländer.8

Reformen av Dublinförordningen

Reformen av Dublinförordningen är det förslag som är mest omtvistat. Dublinförordningen avgör vilken medlemsstat som är ansvarig för asylprövningen. Förslaget innehåller en omfördelningsmekanism som ska fördela ansvaret för asylsökande mellan medlemsstaterna efter befolkningsmängd och BNP. En medlemsstat kan välja att inte delta i omfördelningen under 12 månader om staten bidrar ekonomiskt för varje asylsökande som omfördelas till annan medlemsstat. Förslaget innehåller även bestämmelser om åtgärder för att effektivisera handläggningen såsom att tidsfrister kortas ned samt att familjedefinitionen i förordningen utvidgas. 9

Läs mer om reformen av Dublinförordningen här.

Medlemsstaterna oeniga om reformen

EU:s medlemsstater har lyckats komma överens om de fem första förslagen. De två lagförslagen som inte är klara för slutförhandlingar är omvandlingen av asylprocedurdirektivet samt revideringen av Dublinförordningen.10 Det som fördröjer förhandlingarna är framförallt förslaget om en omfördelningsmekanism av asylsökande. Planen var att medlemsstaterna skulle nå konsensus i frågan under det första halvåret 2018.11Läget är dock fortsatt låst då flera länder, däribland Ungern och Polen, har motsatt sig förslaget på en omfördelning. 12 EU-ländernas splittrade åsikter i frågan visades på EU-toppmötet i juni 2018. Italiens nytillträdda premiärminister vägrade bland annat godkänna någonting så länge landet inte får gehör för sin linje i migrationsfrågan, det vill säga att övriga EU-länder ska ta ett större ansvar genom en fördelning av alla asylsökande som kommer till Italien.13

Vid toppmötet lyftes även ett förslag om att upprätta migrantläger utanför EU, där EU tillsammans med FN:s flyktingorgan UNHCR ska göra en första asylprövning.14De som har skyddsbehov kan få komma till EU medan övriga får återvända till sina hemländer. Frågan ska nu utredas och som en eftergift till Italien ska även möjligheten att inrätta migrantläger inom EU utredas.15Under andra halvåret 2018 höll Österrike ordförandeskapet för EU och fokuserade på att bekämpa illegal migration samt att stärka EU:s gränskontroll snarare än att arbeta fram en helhetslösning i asylfrågan.16