Rörlighet inom EU

Senast ändrad 29 April 2016

Fri rörlighet inom EU innebär att medborgare i ett EU-land, som har ett giltigt pass eller ID-kort, kan bosätta sig i ett annat EU-land i 3 månader utan att registrera sig hos landets myndigheter.

Fri rörlighet för EU-medborgare

Den fria rörligheten är en av de mest grundläggande delarna av EU-samarbetet.1Den innebär att medborgare i EU-länder (unionsmedborgare) som uppfyller vissa villkor har en automatisk uppehållsrätt, dvs. rätt att stanna i ett annat EU-land. Det går att dela upp uppehållsrätten i tre underkategorier:

  1. Tidsbegränsad uppehållsrätt: upp till tre månader.
  2. Förlängd uppehållsrätt: en villkorad rätt att stanna kvar längre än tre månader.
  3. Permanent uppehållsrätt: en unionsmedborgare som haft uppehållsrätt under en period av fem år ska få permanent uppehållsrätt och alltså inte längre vara underkastad några av de villkor som gäller för förlängd uppehållsrätt.

För att få tidsbegränsad uppehållsrätt, det vill säga upp till tre månader, krävs ingenting utöver att unionsmedborgaren har ett nationellt id-kort eller ett pass.2 Rätten kan dock upphöra om unionsmedborgaren blir en ”orimlig belastning” för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.3För att ha förlängd uppehållsrätt och få stanna längre tid än tre månader, krävs förenklat att unionsmedborgaren antingen är 1) arbetstagare eller egenföretagare, alternativt 2) arbetssökande,4student eller att unionsmedborgaren annars har tillräckliga tillgångar för sin försörjning samt giltig sjukförsäkring. Kategori 1 brukar kallas ekonomiskt aktiva medan kategori 2 brukar kallas för ekonomiskt icke-aktiva personer.

Inga krav på registrering i Sverige

EU-bestämmelser tillåter att medlemsstater inför krav på en särskild registrering för unionsmedborgare som ska vistas i en annan medlemsstat längre tid än tre månader.5Något sådant krav finns dock inte i Sverige och det finns alltså vare sig skyldighet eller möjlighet för unionsmedborgare att registrera sin uppehållsrätt hos Migrationsverket eller annan myndighet.6Unionsmedborgare som uppfyller kraven för att stanna längre än tre månader kan vistas i värdlandet under obegränsad tid och endast utvisas om de utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.7

Unionsmedborgare som stannar längre tid än tre månader utan att uppfylla kraven för att få förlängd uppehållsrätt är att se som papperslösa, eftersom de då saknar tillstånd att befinna sig i landet.8En unionsmedborgare kan dock alltid lämna det land som hen uppehåller sig i för att direkt komma tillbaka i ytterligare tre månader och därmed på nytt lagligen kunna nyttja den fria rörligheten. Proceduren kan återupprepas om och om igen och i praktiken kan det vara mycket svårt att avgöra hur länge en person har vistats i Sverige.

Rörlighet för tredjelandsmedborgare inom EU

Personer som inte är medborgare i andra EU-stater kallas ibland för tredjelandsmedborgare. För dem gäller inte reglerna om fri rörlighet automatiskt. Även om en tredjelandsmedborgare har beviljats ett tillstånd för att bo i ett EU-land (uppehållstillstånd) så har hen inte samma rätt till uppehållsrätt som en unionsmedborgare. En tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i ett EU-land har rätt att resa och besöka andra EU-länder men har inte samma rätt som unionsmedborgare att bosätta sig i andra länder. Normalt måste en tredjelandsmedborgare som vill bosätta sig i en annan EU-stat än den hen fått uppehållstillstånd i ansöka om ett nytt uppehållstillstånd som ger rätt till bosättningen i den nya medlemsstaten.

Det finns dock undantag. För tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till EU-medborgare gäller i stort sett samma fria rörlighet som för unionsmedborgarna. Dessutom kan tredjelandsmedborgare som bott i ett EU-land i fem år beviljas status som så kallade varaktigt bosatta. Varaktigt bosatta personer har även de i stort sett samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare.

Att resa in i EU

EU-medborgare och andra personer som åtnjuter rätt till fri rörlighet ska underkastas en minimikontroll när de passerar en yttre gräns och reser in i EU. Minimikontrollen består av en undersökning av personens resehandling. Tredjelandsmedborgare däremot utsätts för noggrann kontroll vid inresa.9En tredjelandsmedborgare ska för att få resa in normalt ha en resehandling och en giltig visering om sådan krävs. Dessutom måste hen kunna styrka syftet med sin avsedda vistelse samt ha tillräckliga medel för sitt uppehälle. Personen får inte heller vara registrerad i Schengeninformationssystemet (SIS) i syfte att nekas inresa och inte anses utgöra en risk för något av EU-ländernas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser.

Det finns dock undantag för personer som söker asyl. EU har en gemensam asylpolitik, Common European Asylum System (CEAS), som bland annat stadgar att asylansökningar får lämnas in vid en gräns. Personer som annars skulle ha kunnat nekas inresa kan då ändå släppas in i EU i syfte att få en asylprövning. De gemensamma EU-reglerna styr bland annat vilket EU-land som är ansvarigt för att pröva en asylansökan Dublinförordningen samt hur denna prövning ska gå till (asylprocedurdirektivet). EU-länderna samarbetar i arbetet med gränsbevakning genom EU-myndigheten Frontex för att bekämpa människohandel, människosmuggling och organiserad brottslighet, samt för att hindra migranter som inte har rätt att vistas i EU.10

Läs mer om Dublinförordningen

  1. EU-fördraget, art. 3.2 och EUF-fördraget, art. 21.
  2. Rörlighetsdirektivet, art. 6. Vid inresa och vistelse ska unionsmedborgaren antingen ha ett pass eller ett nationellt identitetskort utfärdat av behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare (UtlF 2:17). Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare måste ha pass vid inresa och vistelse. För dem är det alltså inte tillräckligt med ett ID-kort. Se MIG 2007:56. I övrigt ställs inte några krav.
  3. Rörlighetsdirektivet art. 14.1. I den svenska översättningen av rörlighetsdirektivet anges inte explicit ordet orimlig. Den engelska originaltexten anger dock att det krävs att unionsmedborgaren blir en ”unreasonable burden” vilket också återges i UtlL 8:9 där det står ”orimlig belastning”.
  4. Så länge en unionsmedborgare kan styrka att hen söker arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning har hen rätt att vistas i Sverige utöver de tre initiala månaderna.
  5. Rörlighetsdirektivet art. 8.1.
  6. Det har funnits en registreringsskyldighet i Sverige men den är borttagen sedan den 1 maj 2014.
  7. UtlL 8:11. En sådan utvisning får endast ske om unionsmedborgarens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Det får inte vara ekonomiska syften som ligger till grund för beslutet, se UtlL 8:12.
  8. Det kan också konstateras att en unionsmedborgare som vistas i Sverige mer än tre månader utan att då ha tillstånd i likhet med andra papperslösa får utvisas. Se UtlL 8:10.
  9. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 Kodex om Schengengränserna
  10. Övriga källor: EU-upplysningen: Schengen och fri rörlighet för personer; Socialstyrelsen: Utländska medborgare