|
|
|
HistorisktSverige har periodvis haft mycket invandring. Runt 1900-talet utvandrade dock en stor del av Sveriges befolkning till Amerika. Sedan 1930 har Sverige varit ett invandringsland vars utrikes födda del av befolkningen är lika stor som USA:s och större än till exempel Storbritanniens. Sverige har de senaste 150 åren gått från att vara ett utvandringsland till ett invandringsland. Historiskt har invandringen till Sverige varierat, med vissa perioder som utmärker sig för att invandringen då haft speciell stor betydelse. Sedan 600-talet verkar Sverige inte ha haft någon större regelbunden invandring. Undantaget var de som bjöds in, eller köptes, till Sverige på grund av sina speciella färdigheter inom ett visst område. Under den senare medeltiden invandrade hel del tyska köpmän och hantverkare, vilka var viktiga för svensk politik, ekonomi, industri och handel. Även stormaktstiden, alltså under 1600-talet, står ut i svensk immigrationshistoria då en hel del holländare, valloner och speciellt skottar tog sig till Sverige. Andra invandrare som hade stor betydelse för Sverige under denna tid var svedjefinnarna som införde nya odlingsmetoder i svenska skogsbygder. Man var dock mycket restriktiv med vilka som fick komma. Det var bara kapitalister, entreprenörer, industriella experter eller personer med mycket nödvändiga egenskaper och kunskaper som invandrade. Människor med annan religion än protestantism var heller inte välkomna, framförallt inte katoliker och judar. De senare tilläts inte bosätta sig i Sverige förrän 1782. Mellan 1850 och 1930 var Sverige ett stort utvandringsland och man räknar med att cirka 1,2 miljoner svenskar lämnade Sverige under den här tiden för att söka ett bättre liv i framför allt Amerika. Invandringen till Sverige bestod under samma period nästan enbart av återvändande svenskar. 1917-18 infördes pass- och viseringstvång för att komma till Sverige. Invandringen till Sverige efter den stora utvandringen kan delas in i tre faser. Den första inträffade i slutet av andra världskriget, 1945-60, då invandringen främst utgjordes av flyktingar från länder i kris efter kriget. Dessa kom främst från Baltikum och östeuropeiska stater. I en andra fas hade Sverige framför allt en kraftig arbetskraftsinvandring eftersom arbetare behövdes till industrin och till offentlig sektor. Dessa kom framför allt från övriga Norden eller länder inom Europa. 1969-70 var en topp i denna fas av arbetskraftsinvandring som sedan avtog då fackföreningarna krävde restriktivare lagar. Efter detta var man som invandrare tvungen att ha uppehållstillstånd, arbetstillstånd och någonstans att bo innan man fick komma till Sverige. Från 1972 invandrade därför nästan bara nordiska arbetare eller personer med familjeanknytning som skäl. Den tredje fasen som startar någonstans runt 1980 fram tills idag består främst av flyktingar från länder utanför Europa. Under perioden 1984 och framåt har antalet asylsökande ökat från ca 5 000 per år, till 18 000 - 20 000 per år. Under slutet av 80-talet invandrade människor från framför allt Iran, Chile, Libanon, Polen och Turkiet. Efter Jugoslaviens sammanbrott i början på 90-talet och efterföljande konflikter flydde många till Sverige. Totalt har antalet utrikes födda i Sverige sedan andra världskrigets slut ökat med lite mer än 1 miljon människor. Av dessa har ungefär en tredjedel invandrat från de andra nordiska länderna, en tredjedel från övriga Europa och en tredjedel från icke-europeiska länder. Fler än en majoritet av dessa har bott i Sverige i minst 10 år och runt 40 % har bott i Sverige i mer än 20 år. Från slutet av 1980-talet har ca 50 000 invandrat till Sverige per år och mellan 2000-2005 låg siffran på 60 000 per år. Referenser: Larsson, G., Sander, Å. (2008), Islam and muslims in Sweden, Intergration or Fragmentation, a contextual study, Lit Verlag: Berlin SCB (2008), ‘Integration - En beskrivning av läget i Sverige’ (pdf) Nationalencyklopedin, ‘invandring’, 10 april 2010 Webbadress till den här sidan: |
|
||||||||||
| FORES 2012 - Återanvända webbsidan? | ||||||||||||
RSS