Cirkulär migration

Cirkulär migration innebär att människor migrerar fram och tillbaka mellan länder - de "cirkulerar". Sådan migration, främst för arbete, har visat sig vara lönsam för alla inblandade.

Cirkulär migration innebär att människor som migrerar återvänder till sina ursprungsländer efter ett tag, för att sedan migrera igen. Detta gäller främst vid arbetskraftsinvandring och för studenter, som flyttar till ett annat land under en kortare period för att arbeta eller studera. Flyktingar har ofta tänkt att återvända vid flykttillfället, men gör det oftast inte då 1) situationen i hemlandet inte tillåter detta, 2) politiskt instabila länder ofta också är fattiga och de ekonomiska incitamenten för att återvända är därför ofta låga, och 3) utdragna asylprocesser eller att man levt länge i exil innebär att personen tillslut vänjer sig vid det nya landet istället.

Ungefär en tredjedel av all invandring till OECD-länder under ett givet år är temporär migration. Hur många av dessa som “cirkulerar”, det vill säga emigrerar igen vid ett senare tillfälle, finns inte kunskap om.

Hårt bevakade gränser och strikta regler för invandring är enligt många ett hinder för cirkulär migration. Kostnaderna för att till exempel betala en smugglare blir då höga och personen måste stanna länge i ankomstlandet för att jobba ihop pengarna. Dessutom, om det är svårt att invandra till ett land är incitamenten för att stanna när man väl kommit in högre. Detta kallas också för de permanentas paradox, vilket betyder att de som har en säker legal status i destinationslandet också är mer benägna att utvandra och “cirkulera”. Detta eftersom de då inte hindras av osäkerheten kring huruvida de kommer att tillåtas invandra igen vid ett senare tillfälle.

Utredningen om cirkulär migration från 2010 visar enligt tillgänglig statistik att 283 400 personer av Sveriges totala befolkning har flyttat minst två gånger över statsgränser sedan 1969. 71 % av dessa är födda i Sverige. 81 000 personer födda utomlands och som har cirkulerat in och ut i Sverige minst en gång bor för närvarande i Sverige. Nästan 70 % av alla cirkulärmigranter i Sverige kommer från Europa och allra flest, 41 %, kommer ifrån ett annat nordiskt land. Utredarna beräknar att mer än 850 000 personer har gjort cirkulära flyttningar mellan 1969 och 2010 som involverat Sverige.

Kommentar: Som cirkulärmigrant räknas den som gjort minst två flyttningar.

Ett av argumenten för att uppmuntra cirkulär migration är att det då blir möjligt för arbetskraft att flytta till det land där det finns ett överskott på vakanser, för att sedan återvända vid en konjunkturnedgång i mottagarlandet. På detta sätt skulle migrationen fungera konjunkturdämpande. Detta gynnar dock både invandrings- och utvandringslandet endast om de har hög- och lågkonjunktur vid olika tillfällen. Ett exempel på cirkulär migration är de finländska migranter som flyttade fram och tillbaka till Sverige under 60- och 70-talen.

De flesta cirkulärmigranterna i Sverige är också i arbetsförålder. 2009 var 80 % av cirkulärmigranterna 19 - 64 år gamla.

Länder kan uppmuntra till cirkulär migration genom att dela ut tillfälliga arbetsvisum. En jämförelse med de tidigare gästarbetarsystemen i Europa visar dock att detta leder till att människor ändå stannar permanent efter att deras kontrakt löpt ut. Vissa menar dock att om det hade varit lättare att röra sig fritt i världen så skulle migrationen automatiskt bli mer cirkulär. Om det helt var upp till människor att flytta fritt skulle, enligt vissa forskare, världens arbetskraft utnyttjas maximalt, eftersom människor flyttar dit jobben finns. Som utvidgningen av EU visar tenderar migration att reglera sig självt efter tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.

Andra sätt som cirkulär migration kan uppmuntras på är genom så kallade portabla rättigheter. Med detta menas att individer tar med sig vissa rättigheter och socialförsäkringar, som till exempel pensionen, när man flyttar till ett annat land. Det handlar alltså oftast om sådana rättigheter som man har tjänat in i ett land och som man, om rättigheten var portabel, kan ta med sig om man flyttar.

Möjligheten för arbetskraft i fattigare länder att migrera är av stor betydelse för utvecklingen i dessa länder. Invandrare från låginkomstländer skickar stora delar av sin inkomst till sin familj i urpsungslandet, så kallade remitteringar, och dessa är väldigt viktiga för att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Beräkningar visar att 2008 gjordes sådana remitteringar för 338 miljarder dollar, men i och med att så mycket av överföringarna sker informellt kan den verkliga summan vara mycket högre.

Referenser:

Cirkulär migration och utveckling - förslag och framåtblick, SOU 2011:28 (pdf)

Cirkulär migration och utveckling - kartläggning av cirkulära rörelsemönster och diskussion om hur migrationens utvecklingspotential kan främjas, SOU 2010:40 (Diagram s. 77) (pdf)

Newland, K. (2009), ‘The paradox of Permanency: An incentive-based approach to circular migration in the European Union’, i underlag till seminariet _Labour Migration and its development potential in the age of mobility, 15-16 oktober, Malmö (pdf)

Klinthäll, Martin (2008), Flyktingskap och återvandring’, Population Economics 108

UNDP (2009), Human Development Report 2009 (pdf)

Lundborg, P. (2009), ’Invandring för cirkulär migration’, SIEPS 2009:9 (pdf)

World Bank (2006), ‘Global economic prospects 2006 : economic implications of remittances and migration’ (pdf)

Statistik från Världsbanken

Webbadress till den här sidan:
http://www.migrationsinfo.se/migration/varlden/cirkular-migration/