Utvidgningar

EU utvidgades med 10 nya länder 2004 och 2 nya 2007. Att många fler nu kunde arbeta inom ett annat EU-land visade sig vara mycket gynnsamt för hela den europeiska ekonomin.

När Sverige, Storbritannien och Irland öppnade sina arbetsmarknader för de 10* nya EU-medlemsländerna 2004 samt Rumänien och Bulgarien 2007 skapades, förutom en fri arbetsmarknad dessa länder emellan, ett naturligt experiment om invandringens effekter på ekonomin.

Sverige var det enda landet av de tre att tillåta fritt tillträde utan begränsningar även för Rumänien och Bulgarien. Flest studier har beräknat effekterna i Storbritannien. Dessa visar att invandringen varit gynnsam för den brittiska ekonomin och bidragit positivt till BNP. En studie visar att, även om man räknar med att arbetslösheten kan stiga lite till en början som en följd av invandringen, så kan 0,9 % av en ökning av BNP på totalt 5,3 % under åren 2004 och 2005 tillskrivas invandringen. Sysselsättningen i Storbritannien bland personer som invandrat från de åtta nya medlemsländerna sedan 2004 är också högre än bland den brittiskt födda befolkningen - nära tio procentenheter högre 2008.

Det land som också tagit emot flest “nya” européer efter utvidgningen är Storbritannien, följt av Spanien och Frankrike. De som har flyttat kommer framför allt från Polen, Rumänien och Tyskland. Vad gäller rumäner och bulgarer var de populäraste länderna att flytta till Spanien och Italien.

I Sverige kan man se en kraftig ökning av invandringen från framför allt Polen, men också Litauen, Lettland, Estland och Ungern. För Polen låg invandringen innan inträdet i EU på cirka 1000 personer för att öka till 2458 personer 2004, och var uppe på 7540 personer 2007. Från Litauen ökade invandringen från cirka 200 personer åren innan inträdet till lite över 900 personer 2007. Det är alltså en tydlig ökning som har skett även om arbetskraftsinvandringen från dessa länder är mycket liten i jämförelse med de cirka 100 000 personer som invandrar till Sverige varje år (ökningen är också större för män än för kvinnor).

Man tror att detta beror på att det funnits dåligt med arbete i Sverige, att språket är svenska och inte engelska som i Storbritannien och på Irland, men också att de som kunde tänka sig att flytta från sitt land efter utvidgningen i liten utsträckning svarade att de skulle välja de nordiska länderna som destination. Generellt sett har de som invandrar från de nya medlemsstaterna bättre utbildning än svenska befolkningen i genomsnitt. Väl i Sverige arbetar de i stor utsträckning i jordbruket eller i byggbranschen. Detta kan jämföras med invandrare från EU15 som framför allt arbetar med finans- och företagstjänster.

Generellt sett i Europa finns en tendenser på att många arbetstagare flyttar till ett annat europeiskt land i korta perioder för att sedan återvända till sitt ursprungsland, men också på att in- och utvandringen har den effekt man hoppats på inom EU, det vill säga att den följer konjunkturen och det ekonomiska läget i Europa. Man ser till exempel att invandringen till länder som Storbritannien och Irland var relativt stor 2004-2007, men att många i och med den ekonomiska krisen valde att återvända till sitt ursprungsland och att många då avstod från att emigrera från första början. En slutsats i en rapport från den europeiska kommissionen är att EU:s nya medlemsländer bidragit till att tillgodose en ökad efterfrågan på arbete i mottagarländerna och att de därigenom stött den europeiska tillväxten.

Övergångsreglerna som de flesta länder införde för medborgarna i de nya medlemsländerna innebar att länderna behöll kraven på arbetstillstånd och i vissa fall kvoter, vilket begränsade den fria rörligheten något. Övergångbestämmelserna hade inte någon direkt effekt på invandringen, som istället främst styrs av tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. Svartarbetet och falskt egenföretagande kan ha ökat, vilket var en av anledningarna till att en mycket stor majoritet av arbetsmarknadens parter inom EU år 2006 ställde sig bakom att avskaffa restriktionerna för medborgarna i de nya medlemsstaterna.

*Medborgare i Cypern och Malta var redan innan EU-medlemskapet tillåtna att arbeta fritt i Storbritannien så dessa är inte medräknade i studierna.

Referenser:

Office for National Statistics, ‘Migration Statistics 2008. Annual Report.’ (pdf)

Iakova, D. (2007), ‘The Macroeconomic Effects of Migration from the New European Union Member States to the United Kingdom’, IMF Working Paper 61

Riley, R. och Weale, M, (2006), ‘Immigration and its Effects’, Mational Institute Economic Review 198 (October)

Europeiska Kommissionen (2008), ‘Konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar’, KOM(2008)765 slutlig,(SV)

Kahanec, M. och Zimmerman, K.F. (2010), ‘EU Labor Markets After Post-Enlargement Migration’, Springer-Verlag, Berlin, s. 162-178

Europeiska kommissionen (2006), ‘Rapport om hur övergångsordningarna enligt 2003 års anslutningsakt har fungerat under perioden 1 maj 2004–30 april 2006’, KOM 48 (pdf)

Webbadress till den här sidan:
http://www.migrationsinfo.se/migration/varlden/eu/utvidgningar/