Flyktingkonventionen

Senast ändrad 22 April 2016

Flyktingkonventionen definierar vem som är flykting och vilka rättigheter denna person har. Konventionen skrevs under 1951 och kompletterades med ett protokoll 1967.

Rätten att söka asyl som flykting är reglerat i flyktingkonventionen från 1951 och dess protokoll från 1967.

År 1951, mellan den 2 och den 25 juli samlades representanter för 26 stater för att upprätta och skriva under en konvention avseende flyktingars status och ett protokoll avseende statslösa personer. Förutom dessa stater ingick också ett antal icke-statliga internationella organisationer som utan rösträtt till viss del tilläts delta i diskussionerna. Konventionen innehåller 7 kapitel och det första av dessa hanterar definitionen av en flykting.1

Vem räknas som flykting?

Enligt konventionen är en flykting en person som “flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk samhörighet, och som befinner sig utanför det land vari han är medborgare och som på tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet.” Vad och vem som utgör en viss samhällsgrupp har utvecklat sig genom åren. I dag räknas i vissa länder de som riskerar förföljelse på grund av sitt kön eller sexuell orientering. Flykting är även den som lever i flyktingliknande situationer.2

 Enligt FN:s definition räknas man inte som flykting om man till exempel flyr undan klimat- och miljöförändringar eller migrerar av enbart ekonomiska anledningar.

Konventionen specificerar också vilken typ av rättsligt skydd, annan assistans och sociala rättigheter som en flykting ska beviljas från de stater som skrivit under dokumentet. I april 2015 hade 151 länder ratificerat flyktingkonventionen.3

Länder ska dela “bördan” mellan sig

Flyktingkonventionen var den första internationella överenskommelse som täckte de flesta av de grundläggande aspekterna av en flyktings liv. Den satte upp ett antal mänskliga rättigheter som skulle vara ett lägsta krav för flyktingar, men som också kom att ändra förhållandena för de utlänningar som redan levde lagligt i ett land och till och med för vanliga medborgare i vissa länder.

I konventionen erkändes flyktingkriser som ett internationellt problem som krävde internationellt samarbete och att man delade “bördan” mellan sig för att tackla problemet. Till exempel innehåller konventionen en flyktings rätt till religionsfrihet och rörlighet, rätten till ett arbete, utbildning och ett passdokument, men framför allt finns bestämmelsen att flyktingar inte ska tvingas återvända till ett land där de fruktar förföljelse. I 1967 års protokoll tog man bort vissa geografiska begränsningar och tidsbegränsningar så att fler kunde berättigas flyktingstatus.4