Kriminalitet

Utrikes födda har något större risk att begå brott än inrikes födda vilket främst beror på gruppens generellt sätt lägre socioekonomiska ställning. Invandrare och deras barn har också en högre risk att bli utsatta för brott. Diskriminering inom rättsväsendet förekommer, men det är svårt att avgöra hur stor utbredningen är.

Det finns få svenska studier som har jämfört brottsligheten mellan inrikes och utrikes födda. Den senaste är från 2005 och gjordes av Brottsförebyggande rådet. Studien undersökte andel misstänka för brott åren 1997-2001. Under dessa år var andelen misstänkta för något brott 5-10 % bland inrikes födda och 12 % bland de utrikes. Utrikes föddas ställning på arbetsmarknaden och deras generellt sett lägre socioekonomiska nivå, speciellt bland vissa ursprungsgrupper, är enligt forskningen en viktig orsak till viss överrepresentation i brottsregister. Om man kontrollerar för kön, ålder, utbildning och inkomst minskar överrisken för vissa grupper att begå brott – den variabel som har störst betydelse är också förvärvsinkomst.

Utrikes födda har varit överrepresenterade i brottsstatistiken under minst ett kvarts sekel och under denna tid har invandringen till Sverige sett mycket olika ut både när det gäller typ av invandring (arbetskrafts- flykting- och anhöriginvandring) och från vilka länder invandrarna huvudsakligen kommit ifrån. Det verkar således troligare, menar forskare, att orsaken till överrepresentationen finns att finna i situationen i Sverige och inte i invandrarnas nationalitet.

Grupper från vissa ursprungsområden är mer överrepresenterade än andra. Till exempel så finns en överrepresentation vad gäller misstanke för brott hos personer födda i Nordafrika, övriga Afrika och Västasien om man ser till andelen av dessa grupper i befolkningen. De som dominerar bland de misstänkta utrikes födda är dock nordbor, då personer från Finland, Norge, Danmark och Island utgör ca 5 % av de misstänkta, medan personer från Nordafrika utgör 0,7 %.

Att vissa grupper är överrepresenterade i brottsregistreringen kan förklaras med ett antal olika andra faktorer. Man kan till exempel se att personer som immigrerat innan de börjat skolan begår betydligt färre brott än de som anlänt i skolåldern upp till de senare tonåren. Den senare gruppen är dessutom den grupp som i störst utsträckning är registrerad för brott. Bland samtliga invandrade är den vanligaste invandringsåldern runt 30. Bland personer födda i Afrika och i Europa exklusive EU-länder är det minst vanligt att man invandrat som barn.

Det är 2 gånger högre risk att en person född i utlandet begår brott i förhållande till hela befolkningen enligt studien från 2005 som bygger sina beräkningar på statistik från 1997 till 2001. När man kontrollerar för demografiska fakta som kön, inkomst och utbildning sjunker denna siffra, vilket avspeglar att utrikes födda generellt sett har en lägre socioekonomisk status än inrikes födda. Det har inte gjorts några beräkningar på hur mycket överrisken minskar med. Däremot har man gjort uträkningar där man bland invandrare också räknat in barn till en eller två utrikes födda föräldrar. När man kontrollerat deras överrisk för socioekonomiska faktorer minskade den med 0,4 procentenheter. Det är följaktligen troligt att en betydande del överrisken på 2 skulle försvinna om man kontrollerade för dessa fakta.

Som en jämförelse är det till exempel 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor och vad gäller grövre brott är den skillnaden ännu större. Vidare, personer vars familj har försörjt sig genom socialbidrag hade 2001 6,1 gånger större risk att begå brott än de som inte haft det. Personer med endast förgymnasial utbildning har 5,7 gånger större risk att begå brott än de som har en eftergymnasial utbildning på 3 år eller mer.

Siffrorna gäller misstanke om brott och inte vilka som faktiskt också dömts för brott och skulle därför kunna visa på en form av diskriminering då utrikes födda oftare misstänks för brott som sedan läggs ned än inrikes födda. Diskriminering i rättsväsendet verkar främst förekomma i våldtäkts- och narkotikabrott. Vidare kan vittnens stereotypa föreställningar av vissa invandrargrupper göra att dessa grupper blir negativt särbehandlade. Studier har också visat att vittnen med invandrarbakgrund bedöms ha lägre trovärdighet.

Utav de 380 personer som konstaterats skyldiga till dödligt våld under 1997-2001 så bestod 257 personer av inrikes födda, 32 personer av övriga nordbor, 36 personer från Mellanöstern/Asien och resterande från övriga länder. I de fall som en person född utomlands gjort sig skyldig till dödligt våld har offret nästan alltid också varit utrikes född. Överlag tenderar invandrare och deras barn att ha en överrisk för att bli utsatta för brott. Sedan slutet av 80-talet har också antalet hatbrott med främlingsfientliga motiv ökat.

Referenser:

Hofer, H., Sarnecki, J. och Tham, H. (1997), ‘Minorities, Crime, and Criminal Justice in Sweden’ in Marshall, I. H. (red.), Minoroties, Migrants and Crime. Diversity and Similarity Across Europe and the United States, Sage Publications

Martens, P. och Holmberg, S. (2005), ‘Brottslighet bland person födda i Sverige och i utlandet’, Brottsförebyggade rådet rapport 17 (pdf)

K. & Morrison Piehl, A. (2008.) Crime, Corrections & California - What Does Immigration Have to Do with It?,_ California Counts Population Trends and Profiles 9, PPIC

Sarnecki, J. (red.) (2006), Är rättvisan rättvis?, Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, SOU 2006:30 (pdf)

Webbadress till den här sidan:
http://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/