Hatbrott

Senast ändrad 17 February 2016

Antalet anmälningar om hatbrott ökade med 14 procent mellan 2013-2014. De vanligaste motiven är främlingsfientliga och/eller rasistiska. En mycket låg andel av brotten uppklaras.

Antalet anmälningar om hatbrott ökade med 14 procent mellan 2013 och 2014, vilket är den högsta nivån hittills. Samtidigt kritiseras Sverige av FN:s människorättskommitté för att färre brott utreds. Hatbrott är när någon utsätter en annan person utifrån dess etniska bakgrund, religion, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet. Det är ett relativt nytt begrepp på en gammal företeelse och det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte. I de flesta anmälningarna om hatbrott är motiven främlingsfientliga och/eller rasistiska. Eftersom definitionen av ett hatbrott har ändrats flera gånger sedan 1999, senast 2008, är det svårt att jämföra statistiken. Trots detta kan man konstatera att hatbrotten har ökat i Sverige.

Google spreadsheet

Vilken brottyp är vanligast bland anmälningarna?

Den vanligaste brottstypen 2014 var olaga hot/ofredande, följt av våldsbrott och ärekränkning. Vid antisemitiska hatbrott är dock hets mot folkgrupp vanligast förekommande och vid antireligiösa hatbrott är klotter och skadegörelse vanligt. Under 2014 fanns drygt 6 269 anmälda hatbrott och utav dessa hade 4 314 främlingsfientliga motiv, vilket är en ökning med 7,5 procent jämfört med 2009. Graden av uppklarade hatbrott är låg och för de brott som anmäldes under 2014 hade en gärningsperson bundits till målet för 5% av brotten under loppet av ett-två års tid.1 Kritik från FN:s människorättskommitté har riktats mot Sverige angående den låga andelen utredda hatbrott och pekar på brister i den svenska hatbrottslagstiftningen.2

Google spreadsheet

Google spreadsheet

  1. Djärv, C., Westerberg, S. och Frenzel A. (2014), ‘Hatbrott 2014’ BRÅ Rapport 2015:13, (pdf)
  2. Svenska FN-förbundet: Joint submission for Sweden’s second Universal Periodic Review in 2015