Högerpopulistiska partier kännetecknas av en populistisk politisk stil och en nationalistisk ideologi. De drivs av en exkluderande nationalism, motstånd mot invandring och mot ”etablissemanget”. Det finns olika benämningar på europeiska högerpopulistiska partier men de syftar vanligen på samma partifamilj. Ibland kallas de högerextrema, populistiska eller radikala. Det är viktigt att skilja på olika typer av högerpopulistiska partier, eftersom de ofta har olika slags politik och därför delvis attraherar olika väljargrupper.
Extrema, radikala eller nationalkonservativa?
Många forskare gör framförallt skillnad på extrema och radikala partier.1
Den främsta skillnaden är synen på demokrati. Extrema partier har ofta bakgrund i fascistiska rörelser och har ett anti-demokratiskt och rasistiskt budskap. Exempel är Jobbik i Ungern och Gyllene Gryning i Grekland. Radikala partier har inte nödvändigtvis sitt ursprung i extremiströrelser och är inte främst anti-demokratiska. Exempel på denna typ av partier är UK Independence Party och norska Fremmskritspartiet. Det gemensamma för båda dessa partityper är att de använder sig av en populistisk politisk stil och en nationalistisk ideologi samt har motstånd mot invandring som en av sina huvudfrågor.
Det är heller inte helt korrekt att beskriva dessa partier som ”höger”. De är ofta betydligt mer traditionellt höger i sociala frågor som brott och straff, men ligger ibland mer i mitten i ekonomiska frågor. Detta stämmer till exempel för Sverigedemokraterna.2 Partierna kan därför också beskrivas som nationalkonservativa, eftersom de förenas av en konservativ och nationalistisk ideologi, där invandring utmålas som ett hot gentemot den egna nationen och kulturen.3
Uppåt i kristider?
Högerpopulistiska partier växte fram under 80- och 90-talen i Europa. Detta sammanföll med att invandring blev en allt viktigare fråga på den politiska agendan. Stödet för dessa partier i Europa har generellt sett ökat sedan mitten på 2000-talet, men partiernas framgång varierar mellan länder och val.4 Däremot har partierna lyckats etablera sig som politiska aktörer i flera europeiska länder.
Den ekonomiska krisen har inte bidragit till någon tydlig ökning av stödet för högerpopulistiska partier. Det beror troligen på att ekonomiska frågor är viktigare för väljarna i kristider. Högerpopulistiska partier gynnas istället när frågor som rör invandring, kultur och identitet står högt på den politiska agendan.5 Det kan också bero på att politiskt missnöje under en kris tar sig i uttryck på flera olika sätt och inte bara genom en proteströst på ett högerpopulistiskt parti.6
De ekonomiska förhållanden som sannolikt bidragit till stödet för högerpopulistiska partier är också mer långtgående än finanskrisen 2008. Alla har inte haft lika lätt att anpassa sig till en förändrad arbetsmarknad till följd av globaliseringen, där industrijobb ersatts av en expanderande tjänstesektor. Det är de så kallade ”förlorarna på globaliseringen som i större utsträckning röstar på högerpopulistiska partier. De som röstar på främlingsfientliga partier har generellt sett lägre utbildningsnivå, kan klassificeras som lägre medelklass eller arbetarklass och är oftare män.7 Vidare tenderar dessa väljare att ha en mer pessimistisk syn på sin ekonomiska framtid och de har betydligt lägre tillit till politiska partier och media. De är också mer konservativa i sociala frågor.
Motstånd mot globaliseringen
Karaktären på denna väljargrupp kan förklara varför högerpopulistiska partier gynnas när invandring och så kallade sociokulturella, snarare än ekonomiska, konfliktdimensioner får ökad politisk betydelse. Just i dessa frågor uppfattar stora delar av ”globaliseringens förlorare” att de skiljer sig från etablerade partiers värderingar. Medan de flesta etablerade partier omfamnar globaliseringens ekonomiska och sociala, liberala, värderingar, kännetecknas högerpopulistiska partier och dess väljare av ett motstånd mot just detta. De är både mer konservativa och mer protektionistiska.8
Undantag finns naturligtvis, som till exempel holländska Frihetspartiet (PVV), som hyser starka liberala värderingar, till exempel i frågor som rör homosexuellas rättigheter. Här kan man istället förstå partiets positionering som ett värnande av landets nationella identitet, i det holländska fallet är denna kulturellt och socialt liberal. När liberala värderingar som till exempel homosexuellas rättigheter och jämställdhet används i en invandringsfientlig retorik talar man ofta om liberala värderingar nationaliseras. Med detta menas att värderingarna i sig enbart blir viktiga om de ger utryck för en specifik nationell identitet.9 Så även om ekonomisk osäkerhet spelar viss roll för att förklara stödet för högerpopulistiska partier, så är en viktigare förklaring upplevda hot gentemot den egna kulturen och nationella identiteten.
Är de rasister?
Alla högerpopulistiska partier är inte explicit rasistiska. Det är inte heller främst rasism som driver stödet för dessa partier. Även om sannolikheten är stor att den som har rasistiska attityder kommer att rösta på ett högerpopulistiskt parti, så är det inte alls lika sannolikt att den som röstar på ett främlingsfientligt parti också är rasist. Istället är det motstånd mot invandring som är den största drivkraften, vilket inte är samma sak som rasism.10 Dock kännetecknas många av dagens högerpopulistiska partier av en islamofobisk retorik, samt fientlighet gentemot romer och i flera fall mot judar.
Bortsett från de högerextrema partierna är den gemensamma nämnaren för högerpopulistiska partier populism och en nativistisk nationalistisk ideologi. Med populism menas att partierna ser sig som representanter för det ”sanna folket” gentemot den korrumperade eliten.11 Populismen är inte anti-demokratiskt men använder ofta direktdemokratiska argument för att homogenisera det föreställda folket och ser därmed sig själva som den sanna demokratins uttolkare. Snarare kan förekomsten av populistiska partier ses som tecken på att den liberala, representativa demokratin har tappat trovärdighet hos vissa väljargrupper.12 Nativistisk nationalism innebär att de, liksom alla nationalister, vill att staten utgörs av en nation. Till skillnad från till exempel liberala nationalister vill de att nationen exklusivt utgörs av en mer eller mindre föreställd ursprungsbefolkning.
Utbud och efterfrågan viktiga faktorer
En viktig faktor som avgör hur många som röstar på ett högerpopulistiskt parti är utbudet av sådana partier. I Europa finns det ett stort potentiellt väljarstöd för partier som är emot invandring, men om detta ska översättas i faktiska röster beror mycket på partierna själva och hur de uppfattas. Om ett högerpopulistiskt parti är välorganiserat är det mycket mer troligt att det kommer att lyckas.13
- Mudde, C. (2014), ‘The Far Right and the European Elections’, Current History 113; van der Brug, W., Fennema, M., van Heerden, S. and de Lange, S. (2014), ‘Not that different after all: radical right parties and voters in Western Europe’, in Sandelind, C. (ed.), European Populism and Winning the Immigration Debate, ELF/FORES. ↩
- Jungar, A-C. and Jupskas, A. (2014), ‘Populist Radical Right Parties in the Nordic Region: A New and Distinct Party Family?’, Scandinavian Political Studies Doi: 10.1111/1467-9477.12024, p. 11. ↩
- Demker, M. (2014), Sverige åt svenskarna: Motstånd och mobilisering mot invandring och invandrare i Sverige, Atlas Akademi, p. 47. ↩
- Halikiopoulou, D. och Vasilopoulou, S. (2014), “Support for the Far Right in the 2014 European Parliament Elections: A Comparative Perspective’, The Political Quarterly 85 (3). ↩
- Goodwin, M. (2014), ‘A Breakthrough Moment or False Dawn? The Great Recession and the Radical Right in Europe’, in Sandelind, C. (ed.), European Populism and Winning the Immigration Debate, ELF/FORES, p. 29. ↩
- Mudde, C. (2014), ‘The Far Right and the European Elections’, Current History 113. ↩
- Goodwin, M. (2011), ‘Right Response: Understanding and Countering Populist Extremism in Europe.’, A Chatham House Report, September 2011, p. 6. ↩
- Goodwin, M. (2014), ‘A Breakthrough Moment or False Dawn? The Great Recession and the Radical Right in Europe’, in Sandelind, C. (ed.), European Populism and Winning the Immigration Debate, ELF/FORES. ↩
- Lægaard, S. (2007), ‘Liberal nationalism and the nationalisation of liberal values’, Nations and Nationalism 13 (1). ↩
- Rydgren, J. (2008), ‘Immigration sceptics, xenophobes or racists? Radical right-wing voting in six West European countries’, European Journal of Political Research 47; Goodwin, M. (2011), ‘Right Response: Understanding and Countering Populist Extremism in Europe.’, A Chatham House Report, September 2011, p. 9. ↩
- Mudde, C. (2007), Populist Radical Right Parties in Europe, Cambridge University Press. ↩
- Van Kessel, S. (2015), Populist Parties in Europe, Palgrave MacMillan, p. 9. ↩
- Carter, E. (2005), The Extreme Right in Western Europe, Manchester University Press. ↩