Invandring och en åldrande befolkning

Utan invandring skulle prognosen för befolkningsutveckling kommande decennier visa på en minskande befolkning i så gott som samtliga västländer. Med enstaka undantag föds det i varje land i väst sedan decennier tillbaka färre barn än vad som behövs för att långsiktigt upprätthålla befolkningsstorleken utan nettoinvandring.

I Tyskland, Grekland och Spanien är barnafödandet till och med lägre än 70 procent av vad det behöver vara. På grund av invandring är befolkningsutvecklingen i samtliga dessa länder än så länge positiv eller stillastående. I flera östeuropeiska länder minskar emellertid befolkningen, då dessa länder har en kombination av låga födelsetal och hög utvandring.

Ökande andel äldre befolkning

Ett större problem som västvärlden står inför kommande decennier är en ökande andel äldre i befolkningen. De stora barnkullar som föddes tiden närmast efter andra världskriget börjar nu gå i pension. Arbetsmarknadens påfyllnad i form av unga som når vuxen ålder är jämförelsevis mager och därför kommer en arbetstagare om 15 år att i genomsnitt via skatteinbetalningar behöva försörja betydligt fler äldre än idag. I Sverige beräknas kvoten mellan äldre personer och personer i arbetsför ålder i befolkningen – den så kallade äldreförsörjningskvoten – öka från dagens 0.31 till 0.34 om 15 år och 0.39 om 30 år, under antagande om ingen invandring alls. Det motsvarar ett behov av omfördelning av en avsevärt större andel av arbetsinkomsterna än idag. Ändå anses Sverige vara lindrigast drabbat i hela Västeuropa. I sju av arton västeuropeiska länder väntas kvoten öka med mer än 0.25 på 25 år, varav i Tyskland och Spanien med hela 0.30.¹ Invandring skulle kunna lindra denna utveckling.²

Invandringen behöver öka stort

Migranter är i regel koncentrerade till yngre förvärvsarbetande åldrar och har följaktligen många produktiva år framför sig innan de själva ska pensioneras. Men det kräver betydande ökningar av storleken på invandringen. En studie som gjordes år 2000³ beräknade att de kraftigt ökande äldreförsörjningskvoterna fram till år 2050 i Tyskland och Italien skulle kunna hejdas helt genom en ökning av nettoinvandringen till motsvarande 1-1.2% av befolkningens storlek per år, att jämföras med dagens 0.3-0.4% per år. Studien poängterar att detta skulle innebära att cirka hälften av befolkningen i dessa länder år 2050 skulle vara invandrare som anlänt de senaste 50 åren eller ättlingar till dessa. Det kan tänkas att delar av befolkningen skulle se mycket negativt på dessa nivåer av invandring. Samtidigt har inställningen till invandring historiskt varit mer positiv när det har varit brist på arbetskraft, vilket delvis talar i motsatt riktning.

En svensk studie⁴ indikerar att invandringens potential att möta framtida ökade offentliga kostnader relaterade till en åldrande befolkning är ganska liten. Men då hör alltså Sverige också till de västländer där behovet av just detta är som minst och slutsatsen utesluter därmed inte betydligt större sådan potential i länder som Tyskland och Italien.

Tove Hovemyr

Läs mer om skribenten

Se alla Toves inlägg