De ensamkommande barnen klarar sig oväntat bra på arbetsmarknaden

Ensamkommande barn klarar sig bättre än väntat på arbetsmarknaden. Jämfört med de barn som flytt till Sverige med föräldrar får de ensamkommande pojkarna oftare jobb. För de ensamkommande flickorna går det dock inte lika bra, enligt en ny svensk studie.

Ensamkommande barn klarar sig bättre än väntat på arbetsmarknaden. Det har forskarna Aycan Çelikaksoy och Eskil Wadensjö kommit fram till i ett pågående forskningsprojekt som undersöker samtliga av de 9 975 barn som kommit ensamma till Sverige mellan åren 2003-2012.¹ Bäst går det för de barn som:

• har bott i Sverige under en längre tid
• är bosatta i Stockholm
• och kommer från Afghanistan, vilket är den största gruppen.

Läs mer om varför så många barn flyr från Afghanistan.

De ensamkommande pojkarna lyckas bäst på arbetsmarknaden

Barn som kommit till Sverige utan föräldrar lyckas bättre på arbetsmarknaden än de som kommit med föräldrar. Skillnaden är som störst de första åren på arbetsmarknaden. Till exempel var 62 procent av de 25-åriga män som kommit som ensamkommande sysselsatta, jämfört med 58 procent av de män som kommit från samma länder, men med föräldrar. För 27-åringarna var andelen sysselsatta män i de båda grupperna densamma.

De flickor som kommit som ensamkommande barn klarar sig dock betydligt sämre på arbetsmarknaden än pojkarna. I gruppen 25-åringar var 52 procent av kvinnorna sysselsatta, vilket är 10 procent lägre än för männen. I gruppen 27-åringar var bara 45 procent av kvinnorna sysselsatta, jämfört med 65 procent för männen. Andelen av de kvinnor som varken studerar, arbetar eller arbetstränar är högre än för männen.

Ensamkommande pojkar är mer självständiga

Forskarna tror att flera faktorer bidrar till att de ensamkommande pojkarna klarar sig bättre på arbetsmarknaden än de som kommit till Sverige med vårdnadshavare.

• Självständiga – De är av olika anledningar en utvald grupp av mer självständiga personer.
• Större nätverk – De som hamnar i en svensk fosterfamilj kan få hjälp att integreras i samhället, genom att exempelvis ta del av ett större nätverk.
• Ekonomiskt pressade – De känner sig mer pressade ekonomiskt och är tvungna att arbeta för att kunna försörja sig och eventuellt även för att kunna skicka pengar till familjemedlemmar i hemlandet.

Forskarna pekar också på att en bidragande faktor kan vara att mottagandet skiljer sig åt mellan olika kommuner. De menar därför att mer kunskap behövs för att staten och kommunerna ska kunna sätta in resurser där behoven är som störst.