Fler länder drar sig ur FN:s globala migrationsavtal

I mitten av juli ställde sig FN:s medlemsländer, för första gången någonsin, bakom ett globalt migrationsavtal. Syftet är att skapa ordning och reda i den globala migrationen och stärka migranters rättigheter. Avtalet ska formellt antas i Marocko 10-11 december men ses redan som historiskt.¹

Under 18 månader har 200 av FN:s medlemsländer arbetat för att förhandla fram en globalt ramavtal kring migration. Det är första gången i historien som världens länder har samlat olika aspekter av migration i en och samma överenskommelse och kommit överens om ett gemensamt och omfattande avtal om migration. Syftet är att tillsammans bättre hantera migrationsrelaterade utmaningar, stärka migranters rättigheter och bidra till hållbar utveckling. Avtalet är inte bindande och utgörs av 23 mål som ska förbättra möjligheterna till legal migration och ge länderna som tar emot migranter bättre förutsättningar. Avtalet ska formellt antas vid en konferens i Marocko den 10 december.²

Miroslav Lajčák, Ordförande för FN:s generalförsamling, betonade i juli avtalets historiska potential:“Avtalet uppmuntrar inte till migration, men strävar inte heller till att hindra migrationen. Det är icke-bindande. Det dikterar inte vad som bör göras. Det respekterar staters suveränitet”. ³

Flera länder har dragit sig ur

Sedan avtalet blev klart i juli har flera länder dock hunnit bli tveksamma. USA hoppade av avtalet redan i december 2017 och Ungern meddelade strax efter att avtalet blev klart i juli att de drar sig ur.⁴ Nu senast har även Australien och Österrike hoppat av. Även Polen, Tjeckien och Danmark har signalerat tveksamhet till avtalet.⁵ Orsaken till Österrikes avhopp meddelade Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz var att avtalet hotar landets självbestämmande och suddar ut gränserna mellan legal och illegal migration.⁶ Risken är nu att fler medlemsländer hoppar av och att avtalets betydelse vattnas ut.

Avtalets mål och innebörd

2017 fanns det 258 miljoner migranter i världen.⁷ Till skillnad från flyktingar, som skyddas enligt internationell rätt i flyktingkonventionen, befinner sig andra migranter ofta utan lagliga rättigheter i de länder de uppehåller sig i.⁸ Varje land behandlar i regel migranter enligt sina egna lagar för invandring. Migranter kan därför vara en utsatt grupp i samhället som saknar rättslig status och faller offer för såväl diskriminering som övergrepp.⁹ Avtalet syftar därför till att stärka gruppens rättigheter.

Läs mer om flyktingkonventionen här

FN:s generalsekreterare António Guterres har sedan tidigare understrukit migranters betydelse för ett välfungerande arbetsmarknad och har uppmanat FN:s medlemsländer att börja betrakta migration som ett “positivt globalt fenomen”.¹⁰ Avtalets 23 mål är breda och ger utrymme för tolkningar, men att länderna ändå har enats om dessa ses som en milstolpe i sig. Målen handlar bland annat om att motarbeta människosmuggling, stärka rättssäkerheten och förutsebarheten i migrationsprocesser, förbättra flyktingars och migranters rättsliga ställning, ge skydd mot misshandel och exploatering samt förhindra att migranter godtyckligt tas i förvar.¹¹