Stärkta gränser i ett allt mer slutet Europa

För att få kontroll över migrationsflödena både inom unionen och vid dess yttre gräns har EU tillåtit för flera länder att upprätta inre gränskontroller, däribland Sverige. Samtidigt arbetar EU för att stoppa flyktingar och migranter på deras väg in i Europa genom migrationsavtal med unionens grannländerna runt Medelhavet. Förra året slöt EU ett sådant avtal med Turkiet och nu arbetar EU för ett liknande avtal med Libyen.

Förlängning av inre gränskontroller

Den 1 februari 2017 höll statsminister Löfven möte med riksdagens EU-nämnd. Där meddelade han att regeringen kommer besluta om att förlänga gränskontrollerna mellan Danmark och Sverige. Före Löfvens besked presenterade EU-kommissionen sin rekommendation att Europeiska rådet ska tillåta en förlängning av gränskontrollerna med tre månader. Tiden för de nuvarande gränskontrollerna löper ut den 11 februari 2017.

EU-kommissionens rekommendation gäller utöver Sveriges tillfälliga gränskontroller även de som är upprättade av Österrike, Tyskland, Danmark och Norge. EU-kommissionens rekommendation baseras på en bedömning av villkoren i färdplanen Att återvända till Schengen. Målen med dessa villkor är att upprätta kontroll över EU:s yttre gränser som idag anses ha sådana brister att inre gränskontroller är nödvändiga. Kommissionen menade att villkoren för att återgå till normalt läge för Schengenländerna, det vill säga utan gränskontroller, ännu inte är uppfyllda. ^{1 2}

Bakgrund till de inre gränskontrollerna

De tillfälliga gränskontrollerna infördes för första gången den 12 november 2015. Sverige införde den tidsbegränsade lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen och inre säkerheten i landet som trädde i kraft den 21 december 2015. Lagen gäller i tre år från det att den trätt i kraft, det vill säga till den 21 december 2018. Lagen ger regeringen möjlighet att genom en förordning införa id-kontroller och även specificera id-kontrollerna till trafik från ett visst land. Bestämmelser om id-kontroller får gälla i upp till sex månader i taget. ³

Orsaken bakom de tillfälliga gränskontrollerna är att Europeiska rådet rekommenderade utlösandet av artikel 29 i kodexen för Schengengränserna. Artikel 29 tillåter Schengenländerna att tillfälligt återinföra gränskontroller mellan sig ifall länderna upplever ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten. ⁴ Rådets rekommendation antogs den 12 maj 2016. ⁵

Sveriges regering har i enlighet med Lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen beslutat om en förordning om vissa identitetskontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Förordningen om id-kontroller infördes 4 januari 2016 och gällde i 6 månader framåt, det vill säga till den 3 juli 2016. Därefter har regeringen förlängt id-kontrollerna i två omgångar. Först i 4 månader, sedan ytterligare 3 månader, det vill säga till 3 februari 2017. Enligt förordningen får inga personer som inte kan uppvisa giltig legitimation följa med från Danmark till Sverige. Gällande förordning riktar sig till trafik från Danmark och avser gränsöverskridande trafik, dvs. med tåg, buss och passagerarfärja. ^{6 7}

ID-kontrollerna sköts av transportföretagen som om de inte kan uppvisa att de genomfört kontroller bestraffas med en sanktionsavgift på 50 000 kr. Gränskontrollerna utförs av svensk polis och civilanställda passkontrollanter vid ankomst till Sverige, det vill säga vid Öresundsbrons betalstation, tågstationen i Hyllie samt hamnarna. Detta innebär alltså dubbla kontroller. ⁸

EU:s yttre gränskontroller

Samtidigt pågår arbetet för att förstärka kontrollen vid EU:s yttre gränser inom EU . Detta har man hittills gjort genom upprättandet av en ny gräns- och kustbevakning sedan 6 oktober 2016. Dessa insatser är speciellt förstärkta vid gränsen mellan Turkiet och Grekland genom ett migrationsavtal mellan EU och Turkiet. EU genomför också systematiska kontroller av fingeravtryck för personer som passerar EU:s yttre gräns. ⁹

Avtalet med Turkiet gör det möjligt att återsända irreguljära migranter, det vill säga migranter som reser utan visum, till Turkiet från Grekland. Detta var inte möjligt innan avtalet som slöts 2016. I avtalet ingår också en samverkande satsning på sjöövervakning av östra Medelhavet.

När avtalet slöts med Turkiet var det flera människorättsorganisationer som kritiserade avtalet eftersom det bröt mot EU:s tidigare lagstiftning och eftersom Turkiet, enligt organisationerna, kunde anses vara ett tryggt land att återsända flyktingar till. ^{10 11}

Läs mer: Migrationsavtalet mellan EU och Turkiet

Den 3 februari 2017 sammanträdde representanter från EU:s medlemsländer på Malta för att, tillsammans med Libyen, diskutera ett liknande avtal med dem. Inom ramen för avtalet kommer Libyen få ekonomiskt stöd, materiella resurser som båtar och ökat stöd från UNHCR och IOM. Målet med avtalet är att sänka antalet nordafrikanska flyktingar som tar sig över Medelhavet från Libyen. ¹²

Precis som avtalet mellan EU och Turkiet har även detta avtal mötts av stark kritik från människorättsorganisationer, däribland Läkare utan gränser och Human Rights Watch, som anser att Libyen inte är ett säkert land för flyktingar att uppehållas i eller återsändas till. ¹³  

I ett pressmeddelande från 3 februari 2017 skriver Läkare utan gränser:

Malta-deklarationen är ännu ett bevis på att EU:s ledare bara har ett enda mål: att hejda inflödet. Det skriver Arjan Hehenkamp, generalsekreterare för nederländska Läkare Utan Gränser och nyss hemkommen från Tripoli, i en kommentar till dagens avtal mellan EU och Libyen.

”Med sin ”Malta-deklaration” om centrala Medelhavet visar EU att man svävar i villfarelse om hur farlig situationen i Libyen faktiskt är. Människorna som räddas av våra båtar berättar för oss att andra personer, som fortfarande är kvar i Libyen, svälter i interneringslägren, att de trakasseras och utsätts för övergrepp. Det sista de behöver är att EU och Italien nu sällar sig till fienden.” ¹⁴

Anledningen till att EU vill sluta ett migrationsavtal med Libyen är att stoppa de irreguljära resor mellan Nordafrika och Europa, som ofta ordnas av flyktingsmugglare. ¹⁵ Under 2016 blev denna rutt över Medelhavet allt mer använd. Under 2016 anlände 173 000 båtflyktingar i Italien vilket motsvarar en ökning med 20 000 från året innan. Eftersom resan mellan Libyen och Italien är lång, jämfört med den mellan Turkiet och de grekiska öarna, har det lett till ett ökat antal drunknade och försvunna. Under 2016 har ungefär 1 260 flyktingar drunknat på den farliga resan, enligt UNHCR. ¹⁶ Men eftersom vi inte vet hur många som ger sig ut på Medelhavet, eller exakt hur många som kommer fram kan mörkertalet vara högt.