Det har blivit svårare att få asyl i Sverige och allt fler hbtq-flyktingar nekas asyl. Hbtq-personer misstros ofta av Migrationsverket när de berättar om sin sexuella läggning, vilket visar sig i avslagsmotiveringarna.
Hbtq-flyktingar kommer till Sverige för att undkomma förföljelse i sina ursprungsländer. Många vittnar om tortyr, trakasserier och sexuella övergrepp från polis och kriminalvårdare. Samkönade sexuella handlingar är direkt förbjudet enligt lag i ca 80 länder, men även andra lagar används ofta för att förfölja hbtq-personer. Till exempel kan transpersoner arresteras för att de anses bryta mot regler om moral eller allmän ordning. En hbtq-organisations material kan klassas som pornografi. Många länder har lagar mot så kallad “propaganda” för homosexualitet. Även i länder där det inte är staten som direkt begår förföljelsen utsätts hbtq-personer ofta för våld och trakasserier från allmänheten eller närstående, och det är svårt att få skydd från myndigheter som präglas av homo- och transfobi.
Sexuell läggning erkänns som skyddsgrund i utlänningslagen i Sverige sedan 2005. Migrationsverket för ingen statistik över hur många som söker asyl i Sverige av fruktan för förföljelse på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet, men RFSL har publicerat två rapporter baserade på ärenden från Uganda och Nigeria som RFSL:s asylrådgivare har biträtt under perioden 2010–2013. År 2012 publicerade RFSL:s asylrättsjurist sitt examensarbete om rättstillämpningen när en asylsökande åberopar sin sexuella läggning som grund för förföljelse.
För att få asyl i Sverige krävs att en person kan visa att hen känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Att som hbtq-person få asyl är mycket svårt på grund av den bevisbörda som vilar på den asylsökande. Den asylsökande måste redogöra muntligt, mycket detaljerat, för sina “inre tankar och känslor” kring sin hbtq-identitet. Det är mycket högt ställda krav för en person som kommer från ett land där hbtq-personer förföljs av just myndigheterna. Generellt kan sägas att lagstiftningen i teorin är bra, men att rättspraxis sättet lagen tillämpas på och rättssäkerheten för hbtq-flyktingar som kommer till Sverige är mycket fortfarande är bristfällig.
Asylansökningar avslås många gånger just med motiveringen att den asylsökande inte anses ha “gjort sannolikt att hen tillhör gruppen hbtq-personer”. Det kan handla om att Migrationsverket till exempel anser att personen har uppgett motstridiga uppgifter, att asylberättelsen inte är oförändrad, att det har tillkommit ny information under asylprocessen, eller att man helt enkelt inte bedömer att personens berättelse är sannolik mot bakgrund av den landinformation som Migrationsverket och migrationsdomstolarna har tillgång till.
Det är också avgörande huruvida Migrationsverket eller migrationsdomstolen anser att det är sannolikt att personen löper risk för att utsättas för förföljelse igen vid ett återvändande. Många gånger anser man Migrationsverket att ett visst land är tillräckligt säkert att leva i som hbtq-person. Migrationsverket använder sig av landinformation från Lifos i sina bedömningar. RFSL:s granskning ”De homosexuellas situation är idag mycket lite känd”, från 2009 konstaterade stora brister i UD:s Utrikesdepartementets kunskaper om situationen för hbtq-personer globalt. En motion till riksdagen 2016 fastslår att landinformationen fortfarande är mycket bristfällig och att detta påverkar rättssäkerheten för asylsökande hbtq-personer negativt. 1
Tidigare har det varit vanligt att asylsökande har fått avslag med motiveringen att personer i den asylsökandes omgivning inte har känt till att personen är hbtq-person på grund av att hen har “dolt” sin hbtq-identitet. Lagens förarbeten, internationell praxis, UNHCR och Migrationsverkets rättschef har slagit fast att det aldrig får krävas att personen ska dölja sin sexuella läggning vid ett återvändande för att undgå förföljelse.2 I praktiken tillåts det ändå ha betydelse huruvida personen levt “öppet med” eller “dolt” sin hbtq-identitet, och det skiljer sig mycket i tillämpningen av direktiven.
Många hbtq-flyktingar vittnar om hot och trakasserier på de anläggningar där de tilldelas boende av Migrationsverket. RFSL har hbtq-certifierat fyra asylboenden, men Migrationsverket har hittills inte placerat hbtq-flyktingar på dessa boenden i någon större utsträckning. Som en åtgärd för att hantera utsatthet på asylboenden kommer Migrationsverket verket att starta trygghetsboenden för utsatta grupper i ett antal städer.