De senaste 150 åren har Sverige gått från att vara ett utvandringsland till invandringsland, men historiskt sett har invandringen till Sverige varierat. Vissa perioder utmärker sig då migration, in och ut ur landet, haft speciellt stor betydelse för Sverige.
Med få undantag har Sverige sedan andra världskriget varit ett nettoinvandringsland, det vill säga att det är fler som invandrar än utvandrar.
Selektiv invandring under 1500- och 1600-talet
Sedan 1500-talet hade Sverige sporadisk invandring. Ofta var det människor som bjöds in, eller köptes, till Sverige på grund av sina speciella färdigheter inom ett visst område. Under den senare medeltiden invandrade många tyska köpmän och hantverkare, vilka var viktiga för svensk politik, ekonomi, industri och handel.
Även 1600-talets stormaktstid, står ut i svensk immigrationshistoria då många holländare, valloner och speciellt skottar tog sig till Sverige. Andra invandrare som hade stor betydelse för Sverige under denna tid var svedjefinnarna som införde nya odlingsmetoder i svenska skogsbygder. Man var dock mycket selektiv med vilka som fick komma. Det var bara kapitalister, entreprenörer, industriella experter eller personer med mycket nödvändiga egenskaper och kunskaper som invandrade. Människor med annan religion än protestantism var heller inte välkomna, framförallt inte katoliker och judar. De senare tilläts inte bosätta sig i Sverige förrän 1782.1
Från massutvandring till arbetskraftsinvandring
Mellan 1850 och 1930 var Sverige ett stort utvandringsland och man räknar med att cirka 1,2 miljoner svenskar lämnade Sverige under den här tiden för att söka ett bättre liv i framför allt Amerika. Invandringen till Sverige bestod under samma period nästan enbart av återvändande svenskamerikaner. 1917-18 infördes pass- och viseringstvång för att komma till Sverige.
Efter den stora utvandringen kan invandring till Sverige delas in i tre faser. Den första inträffade från slutet av andra världskriget 1945 och fram till 1960, då invandringen främst utgjordes av flyktingar från länder i kris efter kriget. Dessa kom främst från Baltikum och östeuropeiska stater.
I en andra fas, efter krigsslutet, var tillväxten i svensk industri hög och det uppstod en brist på arbetskraft i industrin såväl som inom offentlig sektor. Detta gav upphov till en period av omfattande arbetskraftsinvandring som höll i sig ända in på 1970-talet.Dessa invandrare kom framför allt från övriga Norden eller från andra länder i Europa. Under den här perioden mer än femdubblades den utrikes födda svenska befolkningen, från 100 000 personer år 1945 till 538 000 personer år 1970.2
Sämre tider leder återigen till utvandring
Under 1970-talet minskade arbetskraftsinvandringen då det blev sämre tider i industrin, högre arbetslöshet och mer konkurrens om jobben. Detta ledde till att fackföreningarna krävde mer restriktiva lagar och arbetsgivarna krävde mer utbildning och språkkunskaper. Det blev svårare för invandrare att konkurrera om jobben. Människor som tidigare invandrat till Sverige för att arbeta lämnade därför landet och utvandringen blev vissa år högre än invandringen, för första gången sedan den stora utvandringen till Amerika.3 Efter detta var man som invandrare tvungen att ha uppehållstillstånd, arbetstillstånd och någonstans att bo innan man fick komma till Sverige. Från 1972 invandrade därför nästan bara nordiska arbetare eller personer med familjeanknytning som skäl.
Läs om anhöriginvandring till Sverige
Ett ökat flyktingmottagande
Den tredje fasen som startar någonstans runt 1980 och sträcker sig fram till i dag består främst av ett flyktingmottagande från länder utanför Europa. Under slutet av 80-talet invandrade människor från framför allt Iran, Chile, Libanon, Polen och Turkiet. Efter Jugoslaviens sammanbrott i början på 90-talet och efterföljande konflikter flydde många till Sverige.
90-talets finanskris ledde till att många, framförallt unga människor, utvandrade. I och med att Sverige gick med i EU blev det också lättare för svenskar att arbeta och studera i andra EU-länder. Under 2000-talet fortsatte invandringen att öka, dels på grund av alla människor som flyr från krig och förtryck i Irak, Afghanistan, Somalia och Syrien. Men även på grund av det ökade antalet arbetskraftsinvandrare från nyblivna EU-medelsländer och ett ökat antal utländska studenter.4
2006 ökade invandringen delvis på grund av en tillfällig asyllag. Det handlade framförallt om att irakiska barnfamiljer som hållit sig gömda i Sverige efter att ha fått ett avvisningsbeslut fick rätt att stanna. Fram till och med 2013 var dock gruppen återinvandrande svenskar den allra största gruppen invandrare till Sverige.
År 2011 utvandrade fler än någonsin från Sverige, varav de flesta flyttade till Norge för att arbeta. Ett annat stort utvandringsland var Irak, dit människor med anknytning till landet återinvandrade.
Sedan kriget bröt ut i Syrien 2011 har antalet personer som sökt sig till Sverige ökat kraftigt och invandringen når nya toppnoteringar varje år. Var fjärde som invandrade till Sverige under 2015 var född i Syrien. Andra vanliga invandringsgrupper är personer från Somalia, Eritrea, Afghanistan och Polen.
Totalt är andelen utrikes födda i Sverige 16 procent. Av dessa har ungefär en tredjedel invandrat från de andra nordiska länderna, en tredjedel från övriga Europa och en tredjedel från icke-europeiska länder.
Läs mer om invandring till Sverige
- I. Svanberg & M. Tydén (1992) Tusen år av invandring, E. Wadensjö (1973) Immigration och samhällsekonomi ↩
- SCB (2008) Integration – en beskrivning av läget i Sverige, s. 17 ↩
- SCB (2016) Sveriges befolkning från 1749 och fram till i dag ↩
- SCB (2016) Sveriges befolkning från 1749 och fram till i dag ↩