Reform av europeiskt asylsystem på agendan

Efter den snabbt ökande migrationstakten till Europa under 2015 synliggjordes tydliga brister i EU:s nuvarande gemensamma asylsystemet, Common European Asylum System (CEAS). Därför arbetar EU nu fram förslag på en ny gemensam EU-lagstiftning.

Den 13 maj 2015 presenterade europeiska kommissionen en gemensam migrationsagenda som syftar till att stegvis konstruera en ny migrations- asylpolitik för EU. Det nya europeiska migrationssystemet ska minska den irreguljära migrationen, säkra unionens yttre gräns, skapa ett nytt system för asyl som ska fungera gemensamt mellan medlemsländerna och skapa lagliga vägar in i EU för arbetskraftsinvandring. ¹ I linje med detta har kommissionen presenterat förslag på reformer för olika delar av det nuvarande gemensamma asylsystemet.

Kommissionen presenterade den 4 maj 2016 bland annat ett förslag på ett förnyat Dublinsystem som ska reformera dagens förordning till ett system med en jämnare fördelning av asylsökande till alla medlemsländer. ² Hur denna omfördelningsmekanism ska se ut har varit ett kontroversiellt ämne i debatten om lagändringen. Kommissionären för migrationsfrågor, Dimitris Avramopoulos, kommenterade kommissionens lagförslag om ett förnyat Dublinsystem:

– Det är dags för ett reformerat och mer jämbördigt system, baserat på gemensamma bestämmelser och en rättvisare ansvarsfördelning.  […] Vi inför sådana strukturer och verktyg på europeisk nivå som krävs för ett framtidssäkrat heltäckande system. Vi vill nu inrikta alla våra ansträngningar på att arbeta sida vid sida med Europaparlamentet och EU-länderna. Vi måste se till att förslagen genomförs så snabbt som möjligt, säger Dimitris Avramopoulos. ³

Läs mer om den nuvarande Dublinförordningen

Kommissionens förslag innehåller ett förslag till en fördelning genom en referensnyckel baserat på varje medlemslands befolkningsmängd och BNI. Fördelningsmekanismen ska enbart sättas in då ankomstländerna är överbelastade och får fler ansökningar att hantera än vad landets antal enligt referensnycken anger att de ska ta emot. Vidare är ett av förslagen att ett medlemsland ska kunna låta bli att delta i omfördelningen på 12 månader. Istället skulle medlemslandet då betala en “solidaritetsavgift” på 250 000 euro per asylsökande de inte tar emot. Pengarna skulle i så fall gå till det medlemsland som tar emot de asylansökande i deras ställe. ⁴

Den 24 februari 2017 presenterade Cecilia Wikström, en av Sveriges europaparlamentariker och ansvarig för förhandlingarna om en ny migrationspolitik i parlamentet, parlamentets förslag. ⁵ Enligt förslaget ska personer som söker asyl inte ansöka till ett enskilt medlemsland i EU utan ansöker i praktiken asyl i den europeiska unionen. Detta innebär att de vanligaste ankomstländerna, exempelvis Italien och Grekland inte ska få ett större söktryck än övriga länder.  Detta står dock långt ifrån kommissionens förslag vilket bäddar för svåra förhandlingar under året då kommissionen, ministerrådet och parlamentet ska enas.

Fortsatt behandling

Ministerrådet träffades den 18 maj 2017 på ett informellt möte för att diskutera sin ståndpunkt i frågan och deras förslag har hittills legat närmare kommissionens linje än parlamentets. Ett förslag som togs upp på mötet var en begränsning på 200 000 personer som kan omfördelas per år inom unionen. När detta antal är uppnått ska andra åtgärder vidtas. Ett förslag för att göra detta möjligt har varit att då sänka kriterierna för vad ett säkert land att sända tillbaka asylsökanden till är, men detta har Sveriges migrationsminister Morgan Johansson ställt sig kritisk till eftersom det riskerar urholka den humanitära rätten och äventyra människors säkerhet.

Medan länder som Sverige och Tyskland har varit angelägna om att få till ett gemensamt system för EU har andra länder som Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien varit helt ovilliga att kompromissa. Migrationsminister Morgan Johansson var pessimistisk efter mötet:

–  Jag trodde att det från den andra sidan skulle finnas större kompromissvilja, säger Johansson till Altinget i Bryssel. ⁶

Under toppmötet senare i juni förväntas Europeiska rådet komma överens om ett nytt asylsystem. ^{7 8} Efter det tar förhandlingarna med parlamentet vid, som presenterat en helt annan linje där betydelsefulla delar av dagens Dublinförordning förändras.⁹

Att den europeiska asylpolitiken inte har förnyats innan migrationskrisen 2015 har nu givit upphov till ett svårt förhandlingsläge där medlemsländerna ställer sig emot varandra. Enskilda medlemsländer har hanterat den ökade migrationen med ad hoc-lösningar som visat sig politiskt svåra att frångå och visat att även migration till unionen sällat sig till frågor där EU:s beslutsfattande “krisifierats”.¹⁰ En mindre yrvaken lagstiftningsprocess hade haft bättre förutsättningar att se EU:s migrationspolitik som ett område som måste behandlas med gemensamma krafter och ge långsiktiga lösningar.