Vad innebär reformen av EU:s asylsystem?

Inom EU pågår en reform av det gemensamma europeiska asylsystemet, Common European Asylum System (CEAS). Detta efter att ökningen av flyktingar till Europa 2015 synliggjorde svagheter i det nuvarande systemet. Syftet med reformen är att göra systemet effektivare och mer hållbart för migrationstryck, undanröja sekundära förflyttningar¹ inom EU och ge lämpligt stöd till de medlemsländer som tar emot det största antalet flyktingar.² Under veckans EU-toppmöte möttes medlemsländernas stats- och regeringschefer för att nå en överenskommelse om EU:s asylsystem.

I maj-juni 2016 lade EU-kommissionen fram två reformpaket med sju lagförslag i syfte att reformera EU:s asylsystem och skapa fler lagliga och säkra vägar till Europa. Fem av de blivande reformerna är klara för förhandlingar mellan EU:s lagstiftare EU-parlamentet och ministerrådet. Medlemsländerna har ännu inte lyckats nå en kompromiss om de två resterande reformförslagen.³ Under torsdagsnatten på toppmötet försökte EU-ledarna komma överens om reformen av asylsystemet. På toppmötet lyftes även ett förslag om att upprätta migrantläger utanför EU och frågan ska nu utredas.⁴

Fem lagförslag klara för förhandling

De fem lagförslagen som är klara för förhandling är:

1. Omvandla skyddsgrundsdirektivet till förordning
   Skyddsgrundsdirektivet reglerar minimiregler för vem som är flykting eller skyddsbehövande i EU. Genom att omvandla det till en förordning blir reglerna identiska i alla EU-länder och blir en del av den nationella lagstiftningen direkt. Syftet med förslaget är att öka harmoniseringen mellan medlemsländernas bedömning av asylskäl genom att slå fast gemensamma skyddsgrunder.⁵.
2. Reformerat mottagandedirektiv
   Reformen av mottagandedirektivet syftar till att säkerställa mer harmoniserade mottagandevillkor för asylsökande i EU och därmed minska incitamenten att resa till specifika medlemsländer. Genom att fastställa miniminormer för mottagandet i EU-länderna ska sökande få en värdig behandling i alla medlemsländer. Till exempel ska asylsökande ha tillgång till hälso- och sjukvård. Utkastet innehåller ett förslag om att asylsökande som har tillräckliga medel kan krävas att bidra till kostnaderna för sitt mottagande. Förslaget syftar även till att stärka integrationen genom att asylsökande tidigare ska erbjudas tillträde till arbetsmarknaden.⁶
3. EU-regler för vidarebosättning
   Mot bakgrund av migranters farliga resor över Medelhavet har EU-kommissionen föreslagit en EU-ram för vidarebosättning. Vidarebosättning är ett annat begrepp för kvotflyktingmottagande. Det innebär att flyktingar som befinner sig utanför EU väljs ut och erbjuds uppehållstillstånd i ett EU-land efter bestämda kvoter. Syftet är att skapa säkra och lagliga vägar till Europa, avlasta tredjeländer som tar emot ett stort antal asylsökande och utforma gemensamma EU-regler för vidarebosättning.⁷ Förhoppningen är detta kan hjälpa EU att uppnå de migrationspolitiska målen. UNHCR föreslås ha en central roll vid identifieringen av personer som ska vidarebosättas.⁸
4. Ändring av Eurodac
   Eurodac är en databas över fingeravtryck från alla asylsökande över 14 år i EU:s medlemsländer och övriga länder som är anslutna till Dublinförordningen. Databasen syftar till att effektivisera Dublinförordningens tillämpning.⁹ Förslaget syftar till att förenkla kontroll av illegal invandring och underlätta återanvändande. Enligt förslaget ska Eurodacförordningens användningsområde utvidgas och göra det möjligt att lagra fler personuppgifter. Bland annat ska det vara möjligt att lagra information om tredjelandsmedborgare och statslösa som inte söker asyl men vistas utan tillstånd i EU.¹⁰
5. Inrättande av en EU-asylbyrå
   Syftet är att underlätta och förbättra genomförandet av EU:s asylsystem. Asylbyrån ska ersätta Europeiska byrån för stöd till asylfrågor (EASO). Byrån ska bland annat ges nödvändiga medel och mandat för att hjälpa medlemsländerna i krissituationer.¹¹

Oenighet om reformer av Dublinförordningen och medlemsstaternas asylprocesser

De två lagförslagen som inte är klara för slutförhandlingar är revideringen av Dublinförordningen samt omvandlingen av asylprocedurdirektivet. EU-parlamentet har dock nyligen enats och är färdiga med sina ståndpunkter i båda frågorna.¹²

Asylprocedurdirektivet föreslås att göras om till en förordning. Syftet är att skapa en mer likartad process i handläggningen av asylärenden mellan EU:s medlemsstater. Detta genom att förenkla, förtydliga och förkorta asylprocessen samt harmonisera kriterierna för vilka länder utanför EU som anses vara “säkra” för migranter att återvända till. Harmoniseringen av asylprocessen ska minska incitamenten för asylsökande att försöka ta sig till specifika medlemsländer.¹³

Reformen av Dublinförordningen är det förslag som är mest omtvistat. Dublinförordningen avgör vilken medlemsstat som är ansvarig för asylprövningen. Förslaget innehåller en omfördelningsmekanism som ska fördela ansvaret för asylsökande mellan medlemsstaterna efter befolkningsmängd och BNP. En medlemsstat kan välja att inte delta i omfördelningen under 12 månader om staten bidrar ekonomiskt för varje asylsökande som omfördelas till annan medlemsstat. Förslaget innehåller även bestämmelser om åtgärder för att effektivisera handläggningen såsom att tidsfrister kortas ned samt att familjedefinitionen i förordningen utvidgas.¹⁴ Förklaringen till det låsta läget är att Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien inte vill delta i omfördelningen. Länderna anser att medlemsländer själva måste ha rätt att styra över sin invandring.¹⁵

Läs mer om reformen av Dublinförordningen här.

Förslag om migrantläger utanför Europa

På senare tid har flera företrädare i EU:s medlemsstater lyft idén om att upprätta migrantläger utanför EU, förmodligen i Nordafrika, som asylsökande ska överföras till för att sedan få en asylprövning. Under torsdagsnatten på EU-toppmötet lyftes ett sådant förslag. Medlemsstaternas ledare har kommit överens om att frågan ska utredas. Det är resultatet efter ett infekterat toppmöte där medlemsstaterna har haft svårt att enas i frågan om ansvarsfördelning för asylmottagandet mellan EU-länderna.¹⁶

Sveriges linje i förhandlingarna

Sverige vill verka för ett harmoniserat, gemensamt asylsystem inom vilket det finns fler lagliga vägar till EU. Den för Sverige viktigaste frågan i förhandlingarna är att samtliga medlemsländer ska ta ett solidariskt ansvar i asylmottagandet. Förutom ansvarsfrågan tycker Sverige att förslaget om inrättande av en gemensam europeisk asylbyrå är av stor vikt.¹⁷ samt att det ska vara möjligt att bevilja permanenta uppehållstillstånd.¹⁸ I förhandlingarna har de två svenska EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström (L) och Malin Björk (V) ledande roller. Cecilia Wikström (L) är ansvarig för förhandlingarna i EU-parlamentet av reformen av Dublinförordningen och Malin Björk (V) är ansvarig för förhandlingarna i EU-parlamentet om förslaget om gemensamma EU-regler för vidarebosättning.