Vilka är de ensamkommande barnen från Afghanistan?

UNHCR har nyligen släppt en omfattande rapport om ensamkommande barn från Afghanistan. I 274 intervjuer har de sökt svar på frågor om barnens bakgrund, livssituation och framtidsutsikter. Var kommer de ifrån, varför flydde de och hur ser de på sin framtid i Sverige?

Källa: Migrationsverket: Inkomna ansökningar om asyl

Varför Sverige?

Barnen i UNHCRs studie This is who we are, angav fyra anledningar till varför de valt att söka asyl i Sverige: Möjligheten att kunna studera, att Sverige respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna, att Sverige har en rättvis asylbedömningsprocedur och ökade möjligheter för att kunna förbättra sin ekonomiska situation.¹ Tre av fem var under intervjutillfället mellan 16 och 17 år, drygt en av tre var 14–15 år och resterande mellan 8–13 år. Hälften av barnen berättar att fadern antingen är död alternativt att de inte vet var han är och nästan en fjärdedel uppger detsamma om mamman.Från UNHCRs intervjuer framkom att de främsta anledningarna till att barnen lämnade Afghanistan var den ökade förekomsten av våld, såsom våld mot särskilda minoritetsgrupper, samt en generell försämrad säkerhetssituation.² Hela flykten till Sverige tog i genomsnitt ett halvår för de intervjuade barnen och beskrevs ofta som svår och traumatiserande. Drygt fyra av fem intervjuade berättade att de själva, eller deras familj beslutat om att de skulle söka asyl i Sverige, medan en femtedel angav att detta bestämdes åt dem av människosmugglare. Beslutet att välja Sverige som slutdestination togs ofta först efter ankomsten till Europa. I en tidigare studie av UNHCR som gjordes i Grekland, såg man att beslutet om var i Europa man söker asyl ofta tas i ett relativt sent skede av flykten.³

Åtta av tio uppger att de både kan läsa och skriva

Tre fjärdedelar av de intervjuade barnen hade avslutat en grundskoleutbildning och läs och skrivkunnigheten hos dessa barn var relativt hög. 82 procent indikerade att de kan skriva och 84 procent att de kunde läsa⁴, detta trots att endast cirka 38 procent av alla afghaner i Afghanistan är läs och skrivkunniga.⁵ Ett av fem barn kunde också tala fler än ett språk, de vanligaste språken var Farsi (97 procent) samt engelska (21 procent) och svenska (20 procent). Ett av fem barn genomförde intervjun på svenska alternativt indikerade att de kunde prata svenska. Samtidigt berättade två av tre barn att de innan flykten arbetat mer än sex månader under det senaste året, vilket tyder på att de inte har kunnat gå i skolan. De flesta har arbetat inom jordbruk vilket är det vanligaste yrket i Afghanistan eller inom bygg- eller restaurangbranschen.⁶ Många afghaner gästarbetar i Iran eller vid länderna kring Persiska viken.⁷

Stor andel av minoritetsgruppen Hazarer

Åtta av tio barn angav att de är födda i Afghanistan, men en tredjedel sa samtidigt att de levt majoriteten av sina liv i Iran alternativt varit internflyktingar inom Afghanistan. 74 procent av de intervjuade barnen berättade att de tillhör den etniska minoritetsgruppen Hazarer, som utgör ungefär 15 procent av Afghanistans befolkning.⁸ De flesta Hazarer är bosatta kring Hazarajat i högländerna beläget i centrala Afghanistan. Många bor också i större städer som Kabul, Mazar-e-Sharif och Herat. Hazarer talar hazaragi som är en persisk dialekt, men de flesta talar också dari. Till skillnad från många andra grupper i Afghanistan är de flesta hazarer shiamuslimer. Av de intervjuade barnen var 71 procent shiamuslimer och 20 procent sunnimuslimer.⁹ Hazarerna har länge varit extra utsatta för våld och förföljelse på grund av deras religion, vilket kan förklara deras extra höga benägenhet att fly landet.¹⁰

Läs hela UNHCRs rapport här

Läs mer: Ensamkommande barn